Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Å—m. En blick på Astronomiens öden och framtid. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den aiarkaste rörelsen, under de 9000 dr, den blifvit obser-
verad, fly Ilat »ig ggr fullmånens bredd på himla bvalfvfet’
under det att sfjernan ^ i Cassiopea under samma tid flyttat
sig stjerdan 61 i Svan 6 och en i stora Björn (M 1850
Grombr. Ca tal.) hela 7^ fullmansbreddar. De tvenne sistnämn-
da, den förra af femte ocb den sednare af sjunde storleken,
hafva också, bland alla hittills bekanta, den starkaste egna
rörelse.
Dessa, saaltsäga; perspektiviska rörelser bos fixstjernorna
kunna emellertid uppkomma till följe af tvenne helt olika or-
saker: de kunna vara blott skenbara, uppkomna genom solsy-
stemets egen rörelse, eller ock verkliga, tillhöriga fixstjernor-
na sjelfva. Noggranna undersökningar hafva visat, att dessa
båda orsaker sammanverka. Detta var åfven att förutse: ty
Kr solen af samma natur som de öfriga fixstjernorna, så är
det lika så litet troligt, att bon ensam kan vara i rörelse,
som att bon ensam vore i bvila, under det att alla de öfriga
förändra sina platser. Af oregelmässiglieten i stjernornas rö-
relser kunde man också på forband sluta, att de icke, i sin
helhet, kunna förklaras genom solsystemets rörelse mot en
viss punkt i himlarymden ; men redan Herschel ocb Prévost
bade funnit, att bos desamma framträdde en öfvervägande ten-
dens, att röra sig i ett visst led, ocb att, genom att tilldela
solsystemet, en rörelse i motsatt riktning, — mot stjernan X
i Herkules — den största möjliga delen af de ifrågavarande
rörelserna funne sin förklaring. Noggrannare undersökningar
af Argelander*) m. fl. bafva satt detta resultat, och dermed
*) Genom undersökning af 837 stjernors rörelse fann Argelander
— med intagande äfven af Lundahls beräkning —. läget af den punkt,
kvartil! solsystemet rörer sig för år 1800: £87004’ AU* ocb 28049’
nordl. De kl. Struwe ntur 400 stjernors rörelse finner för denna punkt
$61027’ AR. och -f 57o35’ D. Den större osäkerheten i deklination
kommer sig till en del deraf, att de, vid dessa undersökningar, liufvud-
sakUgen måste inskränka sig till stjernor af nordlig deklination. För
öfrigt äro bådas methoder i hhfvudsaken lika utom i en väsendtlig punkt:
Argelander fördelar stjernorna i klasser efter storleken #f deras rörel-
ser, och antager deras afstånd deremot proportionella; Struwe åter an-
tager stjernornas afstånd proportionella mot deras apparenta storlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
