Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Å—m. En blick på Astronomiens öden och framtid. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upptäts ft844 pfi elt öfvertygande salt fidagalade att, åtmin-
stone for tvenne stjernor, Sirius och Procyon, observationerna
visade en olikformig rörelse, och denna sa betydlig, att till
dett förklarande benrörelser omkring en i stjernemas nära
granskap varande himlakropp ansågos nödvändiga. Dä vi lik-
väl ieke kunna upptäcka några sådana centralkroppar, så skul-
le deraf följa, att de vore mörka, men tillika af den betydliga
storlek, att stjernhimmelens mest glänsande stjerna fungerar så-
som den enes drabant. 1 alla händelser är ådagaläggandet af
fixatjernornas olikformiga progressiva rörelse, genom det infly-
tande denna omständighet kommer att ntöfva på alla astrono-
miska beräkningar i framliden, en af seklets vigtigaste upp-
täckter.
Ehurn förändringarna i rummet äro de enda, astronomen
kan med noggrannhet fullfölja, gifves det äfven andra fenome-
ner, förmycket påfallande för att undgå deras uppmärksamhet.
Vi tala här om de så kallade föränderliga stjernorna *). Hos
nngefär 50 stjern or har man upptäckt en periodisk förändring
i glans och ljusstyrka, men hvars orsak ännu sväfvar i stort
dunkel. Hos några synas dessa förändringar antyda en rota-
tionsrörelse, hos andra förmörkelser, genom en stjernan om-
kretsande stor planet, hos andra åter är hvarken den ena eller
andra förklaringen giltig; den’ måste hänskjutas till framtiden.
Till klassen af föränderliga stjernor höra äfven sådana, hvilka
tid efter annan, oftast plötsligen, upptindrat på himlahvalfvet
och efter någon tid småningom försvunnit. En dylik stjerna
skall, efter Plinii berättelse, hafva visat sig för Hipparchus och
foranledt honom att upprätta den första stjernkatalog **), Isya-
*) De märkvärdigaste äro jilgal i Medusas bufvud och Mira i Hval-
fisken. Den förra bar en period af 69 timmar, hvarunder dess glane
nedgår från en stjernas af 8:dra till en af 4;de storleken. Sitt starka-
ste ljus bibehåller den 61 timmar. Mira Geti, hvars fö rändert i gbe t
redan upptäcktes af Fabrieius 1696 har en period, hvars längd varierar
från S54 till ett helt år; den är i sin största glans af 8:dra storleken
och i sin minsta i de flesta tuber osynlig.
**) Plinius Lib. II. cap. 86: Uipparchus . . . novain stella«* et
aHam ævo suo geni tam deprehendit: «jusque -motu, qua die fulsit, ad
dttbitationem est adductus, annc hoc ssepius. fierct, moverentnrque et esr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
