Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Något om den Episka Poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken är yUkoret för konststyckets skönhet. Allo ämnen äro
kke poetiska» ehuru de poetiska.ämnenas antal kan vara Qänd- ,
ligt stort.
Vi nämnde nyss ’*andens kela oandliga rike.” Äfven detta
innehållsdigra, obegränsade objekt är icke omedelbart poetiskt;
utan blir det .först rätt genom uppfattningen ocb behandlingen.
Ty ej äro de andliga tingen alla under alla förhållanden sköna;
de blifva det först genom en viss fördelning, sammanställning
ocb anordning. Att afspegla den menskliga andens vexlande
fenomener i allmänhet, är der före ingen konstnärlig handling«
Det är den i sin högsta frihet framträdande ocb verkande an*
den, aom. förmår gifva uttrycket af det sköna. Det sköna
i anden är enheten, den man kan pfva olika namn utur .fe-
liks synpunkter, såsom förnuft, sedlighet, harmoni o. s. v.
Uttrycket af denna enhet är i konststycket det sköna. Denna
enhet eller högre princip kan nu visa sig i hvila eller rörelse.
Under hvila framträder den uppvisande en öfver de sinlign
motst&ndunakterna vunnen seger, och egande öfver hela det
menskliga väsendet étt obestridt välde. Under rörelse visar
den sig i kamp med dessa motståndsmak ter, dem han be-
tvingar och bringar till underdånighet. Det är bilden af den-
na kamp och seger, som i poesien är så inbjudande och herr*
lig* Map vill der se det högre framskimra genom mångfalden
af motsatser, rent sedliga krafters lugna yttring och starka
passioners spel, en förädlad viljas strid med de jordiska be-
gären. Derföre hörer ock, hvad nn mera är erkändt, äfven
.det fala, till ocb med det gräsliga till konsten» nemligen så-
mom ett blott delvis ingående och underordnad t. Den högre
principen måste vara den herrskande. Dook hinder det, att
denna högre princip icke rätt framträder hes nägon af de i
ett poetiskt konststycke i handling uppträdande individerna;
pen finnas måste den, ehuru den då är att söka annorstädes.
Den är då närvarande nti en högre, outgrundlig makt, den
må no visa sig onder gestalten af försyn eller öde. Så är hos
Sbakepeare denna högre princip anders!andom synlig egentligen
endsstf i händelsernas utveckling ock u*gång, i ett öde, som
sla t ligen hämnande bryter ut öfver personalen och, likt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
