Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Något om den Episka Poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med Homerus, blifvit prosaiska. Oss synes detta fullkomligen
rätt. Ma man derföre cj föreställa sig det episka ämnet så-
som en oändlig vattenmassa , hvars öfverallt lika våg-yta icke
företer några olikheter och förändringar, afsättuingar och vex-
lingar, hvilka erbjuda åt ögat hvilopunkter och åt iakttagelsen
vissa afdelningar och öfvergångar; snarare må man föreställa
sig delta ämne såsom en sträcka land, der föremål af olika
slag här och der för anblicken framställa bestämda begynnelse-
och slutpunkter, och der naturens omvexling liksom afgränsar
6ärskilda små verldar eller riken. Om ett dramatiskt verk är
att förlikna vid men niska n, hvars väsende utgör en strängt
sluten enhet, deri hvarje del är ovilkorligt nödvändig för
fullständighet och helhet, så är det episka deremot likt
trädet; i hvilket visserligen hvar je gren är en efterbildning
af hela trädet , och så vida på sätt och vis utgör en enhet
och fullständighet för sig, men trädet tillsammans med samt-
liga sina grenar utgör en helhet; ett system, som har inom
sig sin nödvändiga begränsning, ehuru ej en så sträng eller
en çâ l^tt uppvislig, som raenniskans.
, Man, plägar förebrå 4Uosoferne, att . hvad de föregifva sig
genom tänkande frambringa, i øjelfva verket endast år ett
hemligt län ur erfarenheten; och skalle denna förebråelse un-
derstundom synas grundad, så vore man lätt. benägen att.
finna detta förhållande bekräftadt i deras framställning
af den sköna konstens theori. Sålunda tyckes hvad af dem
läres om den episka poesiens väsende ingenting annat vara,
än en analytisk förklaring öfver de homeriska konstverken >
Iliaden och Odysséen. Ty hvad som sages om epos i dess
högsta och egentliga slag, det återfinnes i dessa sånger. Af.
d.et, som me$t träffande och klarast blifvit yttrad! om epi-
ken» är följande ungefär summan *).
Ämnet för den episka dikten måste hemtas från den
gamla tiden, ty det är ett for finte t, som deruti skall berätt aa ;
likväl icke från den uräldsta tiden, hvilken ej är rätt episkt
hesjungbar, emedan i densamma hvarken den enskilda person- *
*) Hegel, Verlesungen it ber die Æstketik. . . Dritter Theil, lier-
lin 1343, sid. 326 följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
