Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Något om den Episka Poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nödvändighet, som öck om en i det yttre uppenbar ledning
af det evigas makt, under formen af forsyn eller öde. Men
bland de episka karaktärerna bör någon viss skjuta öfverde
ära en öfvcrlägsen personlighet, på det att den to*
handlingen må kunna liksom sammansmälta med
denna personlighet eller åtminstone gruppera sig kring den,
och derigenoni vinna poetisk lifaklighet, samt gestalta sig till
fasthet och bestämdhet. Så fir Achilles Iliadens hufvudperson,
och hans vrede den utgångspunkt, hvarifrån sången börjar;
och efter en brokig, vexelrik mångfald af krigsäfventyr fir det
samme mans sorg och derpå väckta hämdbegär, som, med allt
hvad med denne hjeltes själsstämning står tillsammans, afrnnda
och afsluta dikten. Hvad de Öfriga episka personligheterna
beträffar, böra ej heller de vara förbiskymtande dimfigurer ;
utan helbilder af varelser med fullständiga och bestämda drag.
Slutligen är öm stilen och tonen i den episka dikten att till*
lägga, att då en handling eller händelse besjnnges såsom för-
siggången, äfven känslor och reflexioner, hvilka deri visser-
ligen finnas såsom uti all poesi, förekomma såsom ett erfa-
ret och förflutet, så väl som sjelfva händelsen; dessa
känslor och reflexioner äro icke sångarens, utan de i dikten
bandlande personernes; det är icke de närvarande lidelsernas
stormande stämma, man förnimmer, utan dess dämpade ecbo
ur tidernas Qerran; det är cj heller toner af en viss sångare,
utan af en osynlig makt: det är det försvunna tidehvarfvets
sånggudinna, som låter höra sig, ja! dessa episka sfinger
tyckas liksom sjunga sig sjelfva. Och just häri säger nia»
också med rätta den stora episka stilen bestå.
Dessa äro bofvuddragen af den episka poesien med stän-
digt fastadt afseende på de båda bomeriska mästerstyckena,
med förbigående af den orientaliska poesien, hvilken, ehuru
den anses" innehålla den egentliga epopéen, dock tillhör 4en
bildningsart ocb de århundraden, då denna poesi ännu var
ett ujtryck af menniskosnillets yttring i andens alla ännu sam*
verkande krafter, en ordförarinna for religionen och historien
och en folkens allmänna lärarinna, och ännu ej hunnit bryta
sig väg till en sjelfständig konstform.
Då nu den homeriska epiken ansetts utgöra och otvifvfel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
