Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Något om den Episka Poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lasarens eller åskådarens ögon försiggående handlingens enhet
och resultat. Vi hoppas häri hafva träffat sanningen, äfven
om man måste mcdgifva, att ett och annat ämne med alla
sina elementer redan i sin ursprungliga helhet med större öf-
\ervigt, eller måhända till och med någongång bestämdt hörer
till det ena eller andra slaget.
Af det nu sagda må tillåtas oss en tillämpning på Frithiofs
saga. Tegnér har onekligen så tagit och användl sitt ämne,
att han i dikten icke kunnat iakttaga ett ohlandadt eller en-
kelt konstslag. Han har, om man undantager några tillägg
och förändringar i detaljer, tagit sagan hel, och sålunda låtit
ämnet bibehålla sina ursprungligt gifna episka och lyriska ele-
menter jemte hvarandra. Om han håruti begått ett fel eller
icke, synes oss bero på, huruvida hela dikten har helhet och
enhet, eller ona blotl de särskilda sångerna utgöra ett helt
kvar för sig, men med hvarandra stå uti intet eller alltför löst
sammanhang. Om bristen åter eller tillvaron af en sådan en-
het är ej möjligt att döma, utan att förut hafva afgjordt, hvad
som utgör ämnets kärna, diktens hufvudtanke. Denna anser
Beiberg vara kärlek, och hela dikten således hufvudsakligen
en kärlekshistoria. Om så vore, skulle dikten, hvars lyriska
beståndsdelar och färganläggning klandrats för öfvervigt, be-
finnas for litet lyrisk, och flera af de mera episka sångerna
skulle synas stå der episodiska och så vida öfverflödiga. Emel-
lertid har Heiberg bäruti blifvit motsagd, och en annan åsigt,
såsom oss synes, med rätta framställd *). Enligt denna åsigt
är ämne 18 kärna just det nordiska hjeltelifvet, skildradt i sam-
manhang med de kontraster och konflikter, som ägde rum
mellan konungslighetens höghet och öfverlägsen ofrälse manna-
kraft, den verkliga förtjenstens kamp med börden och bå-
das försoning. Med godkännande af denna åsigt måste ett
helt annat omdöme uppkomma öfver Frithiofssagan: sångernas
enhet framträder då osökt och naturlig. Vi hafve ej mer för
oss en kärlekshistoria, ej heller en sådan såsom episod, utan
kärlek, visserligen såsom en nödvändig, hela dikten genom-
*) Uti tal öfver Esaias Tegnér af Carl August Hagberg. Lund
1847.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
