Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Något om den Episka Poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gående, men underordnad beståndsdel, nii kvilkeii, med de
många kollisioner, som äro en följd af kärleken, det nordiska
bjelte- ocb medborgar elifve t visar sig från en ganska Vigtig
sida. Man inser genast, att ingen af Frithiofssagans tjogufyrå
sånger är öfverflödig. Att hvardera i anseende ti)] form ock
ton behandlas efler sitt innehåll, det kan svårligen vara ett
fel; ty enbeten ligger väl icke i en form eller ton, som vore
gemensam för alla sångerna, utan i någonting väsentligare ocb
mera karaktäristiskt, någonting bögre ocb innerligare, i hand-
lingens belbet oeh den omisskänneliga nordiska anda, som g&lr
igenom dem alla.
Ämnets elementer äro dels episka, dds lyriska, oeh de
hafva också blifvit behandlade hvardera efter sin art. Strängt
taget finnes det, säsom oss synes, knappast mer än en enda
rent episk sång i kela dikten, nembgen den tredje. Ty redan
rimmet, detta afgjordt musikaliska element och såsom sådan!
lyriska, ,har varit ett binder. Men hela dikten kar der»genoaa
vunnit i liflighet ocb bebag.
Merendels förekommer i Frithiofs saga den lyriska be-
ståndsdelen på det sätt, att den visar sig ingjuten i den
episka och med denna fullkomligen sammansmält. Märkligare
är, när de båda beståndsdelarna stå oförmedlade bredvid hvar-
andfra, såsom i den tjuguandra sången, Konungavalet; deri
skalden, sedan han skildrat, huru bonden rustar sig för tings-
färd, gripen af ett fosterländskt bjertas hänförelse, utbrister;
”Ueli dig, du frie man af jern,
du bonde ged!” o. s. v.
Kan denna frihet, skalden här tagit sig, i poetisk sanning ega
något slags befogenhet? Den kan det icke; om man vill svara
med blicken fästad på de klassiska föredömena, ocb man ieke viil
erkänna annat för poetiskt möjligt, än hvad föregående skal-
der gjort till en verklighet. Vi våge emellertid tro, att sva-
ret på en dylik fråga ej ensamt på spekulationens oeh be-
greppsanalysens väg kan erhållas. Någon omdömesrätt måste
tillerkännas läsarens känsla, det omedelbara intrycket af dik-
ten. Är detta intryck sådant1, att känslan; långt ifrån att stö-
ras genom afbrott, såsom vid inskjutning af ett olikartadt och
främmande, tvärtota stegras, förnimmer läsarea dervid det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
