Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [39] Sadelin, P. U. F. 1. Vägen till Gud att finna nåd. Prestmötespredikan; 2. Tal, hållna vid lägre Elementarskolan i Skarpans 1845; 3. Tal vid invigningen af Lutherska församlingens i Skarpans begrafninqsplats 1846; 4. Handledning för unga prester i det praktiska af deras kall. 1:a häftet. Skriftskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4. Denna skrift ar den oj cm förlig t vigligastc ibland dem,
som förf. för denna gang låtit komma red. tillhanda. Man
bar i våra dagar ånyo börjat omfatta kristendomsundervisnin-
gen med mera nit och värma. Val bänder ännu någon t
gäng, att läraren mindre välbetänkt af en eller annan måls-
man får böra, att ungdomens bildning för det borgerliga lif-
vets materiella behof och omsorger måste först och främst
befordras och att tiden icke må förspillas med sådant, som i
denna mening är onyttigt. Men i allmänhet göra nu de flesta,
som yttra sig så, ett undantag för kristendomsundervisningen,
och ursäkta för sin del gerna mycket, som vid något läro-
verk icke går efter deras önskan, blott de äro öfvertygade
att dervarande ungdom igenom lära och efterdöme väl hand-
ledes i detta hänseende. Afvcn om någon lärare skulle känna
med sig, att hans sinnesstämning, insigter och bildning icke
gora honom rätt skicklig till religionslärare, sa nitälskar han
dock för, att denna sak, hvilken äfven i hans tanke är af största
vigt, måtte väl skötas, och man får icke sällan både inom och
utom läroståndet böra dem, som i sin ungdom härutinnan
blifvit försummade, deröfver bittert klaga. Om saken synes
man således numera i allmänhet vara temligen ense, och detta
måste man erkänna för en icke ringa fördel. Men deremot äro
tankarna delade om den religiösa undervisningens så väl form
som innehåll. Denna skiljaktighet ligger åter djupare, än att
den för närvarande kan häfvas; den har nemligen sin grund i
deu mångfaldiga forbistring, som förvirrar vår tids religiösa
öfvertygelse och begrepp, och som är så stor, att man numera
bar svårt att finna tvenne personer, med någon förmåga att
redogöra for sina åsigter, bvilka härutinnan tänka lika. Följ-
den bäraf är emellertid den, att det icke är möjligt, att åstad-
komma enhet och öfverensstämmelsc uti kristendomsundervis-
ningen; än mindre att så inrätta den, att den må anses med
någon allmännare belåtenhet. Vi vilje här blott exempelvis
fasta uppmärksamhet vid tvenne rakt motsatta åsigter: man
sätter å ena sidan religionen företrädesvis eller måiiända ute-
slutande i känslan, och vill derföre att läraren skall tala till
hjertat för att väcka och röra känslan, med förbigående af
det egentligen undervisande elementet, da ! man går här sä
långt, att man påstår, att ungdomen i våra skolor i religiöst
hänseende får lära för mycket, och att denna förståndskunskap
verkligen skadar det religiösa lifvet; å en annan åter gör man
religionen mera till en förståndssak och tror derföre, att ju
flera undervisningstimmar man egnar densamma och ju större
kunskapsförråd inhemtas, ju mera befordras religiositeten. Beg-
gedera är lika ensidigt och i följd deraf lika falskt. Beligioncn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
