Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [41] Ignell, N. Grunddragen af den Christliga Sedoläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omedvetet — vida Logre om deras makt, för hvilken de i
sjelfva verket oekså arbeta, under det de tros ocb tro sig
undergräfva densamma. Ty Lvem vill väl neka, att den på
allmänna val grundade representationen stundom kan raka i
fara att förnärma en och annan korporations rättmätiga in-
teresse; men just denna fara skall uppkalla korporationernas
moraliska makt i hela dess fulla styrka — en styrka, som
hittills sällan varit anlitad , utan tvärtom slumrat och för-
slappats till följd af den onaturliga och — såsom allt onatur-
ligt — dödaode intTytelse, som rältsmaktens besittning pa stån-
den utofvat. — Förf:s sats (s. loi) ”att lagarne skola vara
ett uttryck af folkets allmänna vilja” hör väl heta ”af regen-
tens och folkets vilja”, åtminstone sä vidt frågan rörer stater,
der ej, såsom i Norrige, representationen ensam kan stifta la-
gar. Regenten kan väl dessutom ej tänkas ämnad att helt
ldiudt göra sitt folk (ill viljes (”representera folkets allmänna
vilja och makt”) (s. utan fastmera att efter bästa öfver-
tygelse bereda sitt folks väl. Att cn fornuftig regents vilja
i de flesta fall slår i öfvcrensstämmelse med den allmänna
viljan, tro vi visserligen, men att dock fall kunna gifvas, dä
en ser sannare än många, läror förf. väl ej vilja neka. —
Vid afhandlaudet af domaremakten framhåller förf. pa ett
varmt sätt vigten af förlikningsdomstolar. Just i yrkandet på
slika mildringar af rättsmaktens stränghet gör den kristlig«
sedoläran skäl för sitt namn, då man deremot i de flesta an-
dra fall icke egentligen inser, hvar uti hon skiljer sig från den
vetenskapliga öfverhufvud. Kristligt är ock förf:s instämman-
de i de nyare idéerna angående brottslingars behandling. Af
de s. k. strafftkeorierna omfattar förf. uteslutande förbätt-
rings th e o r i e n. Det är dock mångfaldiga gånger anmärkt,
J:o att straffet enligt denna theori borde bortfa.Vla, så ofta den
felandes ånger gjorde allt utifrån honom arAjragt lidande för
hans förbättring öfverflödigt; c2:o att det borde variera i o-
ändlighet efter individernas olika hårdhe/c eller böjlighet. Men
i bägge fallen finge straffet ju cn godtycklighet, som i vä-
sendtlig grad betoge detsamma des.4 åsyftade inflytande. Oss
synes divergensen i de många stvafflheorierna hafva sin grund
deri, att man i* undersökningen mera fästat sig vid straffet än
vid lagen. Lagens afsigt är påtagligen att genom hot af
straff förekomma brott/en; straffet är deremot endast den
nödvändiga följden af lagens hotelse (d. v: s. lagens ordhål-
lighet). Staten straffar, emedan den hotat; men den hotar för
att såmedelst från brott afhålla dem, hvilka, ännu väl icke
mäktiga af sedlig (inre) frihet, dock formå att bestämma sitt
handlingssätt efter beräkningar på siunligt (utifrån anbragt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
