Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [41] Ignell, N. Grunddragen af den Christliga Sedoläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl eller ve. Straffets målt följer af lagens sinnlîgt-preven-
tiva ändamål: det måste liestämmas i förhållande till den vinst,
som, sinnligen hetraktadt, kan påräknas af brottets begående;
kvadan regeln blifver: alt det aldrig bör blifva större än som
beköfves för att öfvcrtyga hvarje sinnligt beräknande menniska
alt bon förlorar på Ingens öfvcrträdelse. Kan nu tillfreds-
ställandet af denna fordran förenas med den felandes förbätt-
ring, så vinner staten tvänne sina ändamål (det rent juridiska
och moraliska) på samma gång, och detta måste naturligtvis
ligga i dess interesse. En sådan förening erbjuder — såvidt
vi förstå — de antagna fängelsestraffen i de flesta fall, ock
denna förbindelse är väl ock grunden till det interesse, som
vårt tidchvarf dera egnar. Enligt vår ofvan angifna upp-
fattning af straffen finnas inga skäl mot lifstidsfängelse och
dödsstraff,‘ då intetdera af dem är demoraliserande (man kan
vara sedlig i fängelse likaväl som utom detsamma, man kan
förbättras efter döden likaväl som före densamma) och hotel-
sen af båda i månget fall är oundgänglig. Detta utan slut
af fängelse ocb detta slut af lifvet äro tvänne skräckgestalter,
livilkas beskydd vi ännu så länge ej torde kunna umbära.
Men vi bafva måhända redan uttröttat våra läsare ock
måste således åtnöja oss med att i största korthet vidröra
några bland de många vigtiga punkter, b vilka vi ännu ej hun-
nit omnämna. Förf. anser val af konung förnuftsenligare än
ärftligt konungadöine (§. 85). Ilan medgifver afvikelse från
lagarne, då de motstrida subjektets samvete, men fordrar til-
lika att subjektet underkastar sig det af lagen ådömda straffet
(§. 84). (Medgifver han just icke dermed, att straffet ej di-
rekte åsyftar förbättring?). Han ogillar såsom okristliga alla
slags ordnar och titlar ( §. 87). Han medgifver blott för-
svarskrig (§. 89). Han egnar ett sårskildt hihang ( §. 90) åt
uttalandet af edens ”betydelselöshet i både det kyrkliga och
borgerliga lifvet.” Han uttalar sin aktning for de materiella
yrkena ( §. 91), och öfvergår derefter till associationslärans
tredje afdelning: bushållet, hvars idealiska väsende ban (s.
234 — 286) både grundligt och uppbyggligt framställer. —
Flere af dessa punkter fordrade en särskild granskning. Sär-
skildt forklare vi oss mindre tillfredsställde med uppfattnin-
gen af eden. Men tillfälle till diskutering af denna punkt
torde vid något annat tillfälle erbjuda sig. — Oygdeläran (s.
290—328) ocb Pligtläran (s. 298 till slutet) leraue vi såsom
genom sjelfva sitt föremål relativt fill det Öfriga mindre in-
teressanta, och slute med önskan att ej bafva formycket tagit
våra läsares tålamod i anspråk samt med förklaring af vårt
sannfärdiga uppskattande af ärligheten, renheten och grund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
