Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - En kort öfversigt öfver de olika ståndens uppkomst och utveckling i grannriket Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar på kyrkans grund och tillegnat- sig rättigheter, hvilka
tillkommo ensamt konungen, såsom böter i 40 marks saker,
tull och strandrätt o. s. v. Häremot gjorde Erlaudsen invänd-
ningar, stödda hufvudsakligen på den kanoniska rätten, med
hvilken den skånska kyrkolagen och hela danska kyrkoinrätt-
ningen borde vara öfvcrensstämmande; han klagad# öfver det
våld, som från de verldsliges sida tillfogades presterna, bland
hvilka åtta under närvarande regering blifvit dödade och två
lemlästade, äfvensom öfver de utgifter, hvilka förorsakades
kyrkorna genom besök af konungen och hans talrika svit; att
bestrida krigstjenst för kyrkogodsen hade han icke nekat, men
pästod sin rättighet vara att bestämma, hvilka för hvarje
gång borde utkallas och hvilka vara hemma. Kanonisk rätt
och erhällna privilegier tillförsäkrade honom domsrätt, böter,
tull m. m. Konungen understöddes i denna strid af biskø-
parne i Slesvig, Viborg och Borglum, samt kunde iaj^pänhet
äfven räkna på det lägre presterskapet, hvarföre han icke heller
fann för godt att gifva efter. Han återkallade år i2o7 alla
de förläningar och friheter, som Lunds erkestift erhalt af
kronan; men uträttade dermed intet annat, än att ett uppror
utbröt hland kyrkans, af erkebiskopen helt och
k^Uet beroende, landbönder (Kothkarle), på hvilkas fruktans-
värda våldsamheter, sedan de omkring ett år blifvit fortsatta^
konungen måste med vapenmakt göra en ända; Vidtøffiraire
var det att till någon eftergift förmå den myndige^ prelaten
sjelf, hvilkens trotsighet syntes vara i ett oupphÖ,rljgt stir
gande. Då han ej allenast ihärdigt vägrade att sjelf kröna
Christophers son Erik till efterträdare, hvartiU han blifvit a|
folket vald och hyllad, utan äfven hotade med bannlysning
den, som ville efterkomma konungens önskan i detta fall, för-
lorade ändtligen denne tålamodet oeh befallde erkebiskopens
fängslande. Verkställigheten öfverlemnades åt dennes egne,
men sin pligt mot konungen trogne, broder Niels Erlaudsen,
hvilken både åtog sig och lyckligt utförde detta kinkiga upp-
drag (Pebr. I25Q). Härmed var likväl striden långtifrån slutad*
Deu konung, under hvilken den hade börjats, och som m&-
hända kunnat genomföra den till båtnad för det allmänna,
bortrycktes snart (Maj I3Ö9), såsom allmäut oeh ej utan aU*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
