Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - En kort öfversigt öfver de olika ståndens uppkomst och utveckling i grannriket Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven den allra nslaste, som godsegaren Tille lemna honom,
och på de vilkor, denne fann för godt att bestämma; ja, slut-
ligen gick förtrycket så längt, att herremannen dref handel
ined sina Vorncde och sålde dem såsom boskap. Blott der-
nti var detta tillstånd olika den äldre träldomen, att qvinno-
könet icke var bundet vid godset, och att jordegaren icke till-
lats döda ocb lemlästa bönderna, hvilka för öfrigt äfven hade
rättighet att ärfva och besitta egendom för egen räkning.
Ännu mot slutet af det 14:de århundradet förekommer dock
spår dertill, alt man bemödat sig skydda landböndernas rät-
tigheter. Det förekommer nämligen i en artikel af konung
Olofs handfästning (1376) ”att förvaltare och landbönder, ef-
ter laglig uppsägning till jordegaren, kunde utan hinder lemna
den egendom, de hade att förvalta eller bruka.” Men från
början af det 13:de århundradet förekomma i gåfvobref och
andra handlingar allt flere och bestämdare vittnesbörd derom,
alt Vornedskapet nu var förbundet med personlig ofrihet eller
Stavnsbaand. Ar 1446 utkom en förordning för Laaland, de
så kallade Laalands Vilkaar, hvari det stadgades, ”att ingen
man, som är kronans, kyrkans eller ridderskapets Vorn ed
eller hvem han så tillhörer, må sälja ek eller bok, icke
keller fiska, jaga eller hålla Mynder och andra jagthundar;
vidare, att ingen, som är så behållen eller duglig (heel eller
förlig), att han sjelf kan bruka en bondgård, ntå vara tor-
pare (Huusmand), hvarföre konungens fogde, när godsegaren
icke var dertill i stånd ; skulle förse en sådan med hus och
jord; men först dela honom från hans godsegare till
konungens grund efter landslag.” Häraf är tydligt,
att den Vornede betraktades såsom herremannens egendom,
och att denne kunde tvinga, om icke en hvår sådan, åtmin-
stone forparen, att emottaga en gård, eller mot ersättning
öfverlåta sin rättighet öfver honom till konungen. Och vid
början af 16:de århundradet hade det kommit så långt med
bondeståndets ofrihet, att herremännen fordrade tillbaka de
Vornede, som voro födda pft deras gods, men sedan hade
nedsatt sig såsom borgare i någon köpstad ; i anledning hvaraf
konung Hans lät utgå en förordning (1304), uti hvilken det
förunnas sådana borgare, när de hadc tjent i krig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
