Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [44] Wåhlin, J. P. Predikningar och Religionstal. 1:a delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppbyggda af alster, som i sig sjelfva ega föga värde. Med
hänseende till detta förhållande är hlart, att omdömet om en
uppbyggeheskrift, just sa vida det angår dennas motsvarighet
mot sitt hufvudsakliga ändamål att uppbygga, måste icke
sällan vara eller synas subjektift och följaktligen egande hvar-
ken högre eller ringare värde, än det af ett enskildt votum,
motiveradt hufvudsakligen af det omedelbara intryck, skriften
gjort på den domandes sinne.
Hvad nu ifrågavarande predikningar och tal beträffar, så
är ref. öfvertygad, att flera af dem blifvit hörda och skola
läsas med verklig oppbyggelse. Deras innehåll är i allmänhet
sådant, att det icke hehöfver stöta eller såra ett för kristlig
sanning öppet, mot mindre väsendtliga fel fördragsamt sinne. .
De framställa så väl den tröst, den frid, evangelium har att •
bjuda ett hekymradt hjerta, som de varningar och väckelser,
med hvilka Guds ord vill tränga in på den slumrande syn-
darens samvete. De bjuda sitt innehåll i ett språk, som,
merendels rent, icke sällan bär prägeln af den vältalighet, hvil-
hen kommer från Ött bjertligt och varmt sinne. De förete
ändtligen en mångfald, som i förening med ofvannämnde egen-
skaper gör samlingen värd att egas af dem, hvilka företrädes*
vis egna sig åt homiletiska studier.
Detta är enligt refis omdöme den berömmelse, ifrågava-
rande ; santling förtjenar. Den torde ej böra anses ringa, om
den ockäfrijär stor nog för att gifva åt samlingen värdet af
mönster, eller upphöja henne bland de ulmärktare
féféteeTserna i vår homiletiska litteratör. En så hög plats
hän åtminstone icke ref. tillerkänna henne. Hon saknar för
intagandet af denna flera väsendtliga egenskaper.
Detta omdöme gäller synnerligast de i förevarande sam-
ling befintliga sön- och högtidsdags-predikniogar. Dessa för-
råda på långt när icke alltid detta alstrande lif, denna
hänförande kraft, som kristendomens gudomliga sanning
förmår att utveckla hos en personlighet, rikt utrustad med
framställningens gåfva. Icke sällan tyckas de gjorda an-
strängningarna till högre flygt leda in på gebitet af en dunkel
och konstlad rhetorik, eller af en, för den kristliga andan
lika främmande, sentimentalitet. Predikan på Juldagen 1859,
med hvilken samlingen öppnas, lider, om vi ej misstage oss,
flerestädes af detta ej fullt lyckade pathos. ”Väl skref du,
Fader! ditt namn med de gyllene bokstäfverna på himlahvalf-
vet och på späda blommans blad i stoftet; väl skådar jag ditt
majestät i solens lågor och på purpurn af din kladafåll”; ce t.
sid. 3. ”När en så härlig boning anvistes åt den fallne uti
stoftet, hvilka lyckliga och glada.öar måste di ej ligga idet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
