Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [46] Lénström, C. J. Brage. Svenska Vältalighetsprof m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teckningen; besynnerligt, ja nästan oförklarligt, är att Tho-
manders namn saknas. En större vältalare eger väl icke Sve-
rige i våra dagar; han omnämnes afven i den del af boken,
som kallas sammandrag af svenska vältalighetens historia, men
intet stycke ur hans skrifter meddelas. Ett utdrag ur denne
talares profpredikan i Stockholms Storkyrka eller hans predi-
kanjvid Magisterpromotionen i Upsala 1850 hade varit på sin
plats. För öfrigt kan anmärkas, att utgifvaren icke klassifi-
cerat sina profstycken efter de särskilda slagen af stil, som
han omtalar i sin rhetorik i början af boken. Hade detta
skett, kunde dock stycken hafva tjenat till exempel oeh mön-
ster, i fall verkligen rhetoriken skulle — såsom utgifvaren
synes Önska — komma att läsas i någon skola. Nu stå dessa
båda delar utan något, åtminstone för en skolgosse igenkänn-
ligt sammanhang. Såsom läsebok är boken visserligen ganska
god, emedan den innehåller många goda, till ocb med för-
träffliga stycken. Men icke destomindre kan man till cn viss
grad betvifla företagets nytta. Det ar icke samma förhållande
med en prosaisk som med en poetisk Antbologi. Poetiska
stycken äro ofta af ett ringa omfång, sa att många sådana
kunna i sin helhet inrymmas i en sådan samling. Afven af
större poemer kunna episoder uttagas, som i och för sig hafva
ett visst sammanhang ocb således kunna läsas med interesse,
ehuru de aro fragmenter. Men detta eger endast till en min-
dre grad rum i prosan. Ty just derföre, att innehållet alltid
är hufvudsak i den prosaiska framställningen, och denna är
förträfflig i samma mån, som delarne ifrån början till slut stå
i ett strängt sammanhang med hvarandra, kunna dessa delar,
lösryckta från hvarandra, icke läsas med samma interesse som
det hela. Hvar och en af sångerna i Frithiofs saga utgör ett
litet helt for sig, men en predikan af Wallin, ett tal af
Geijer måste, för att rätt kunna värderas, läsas ifrån början
till slut. Kycker man ut ett stycke här och ett der, så upp-
kommer en samling af vackra, väl tänkta och väl skrifna bi-
tar, men sammanhanget saknas, kunskapen om författarens
anda, om hans skrifters karakter blifver i hög grad ofullstän-
dig. Deraf följer visst icke, att företaget är alldeles onyttigt,
men blott, att det ar af en helt annan art än samlingen af
poetiska anthologicr, och att de här aftryckta styckena icke
kunna skänka samma njutning, som t. cx. de i Svensk An-
thologi aftryckta skaldestyckena. I poesien vill man betrakta
skönheten; i prosan vill man undervisas af sanningen; skön-
heten strålar ofta klar i fragmentet, sanningen fordrar sam-
manhängande framställning, grundlig bevisning och blir för-
virrad, sönderbruten i samma stund, det hela upplöses i frag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
