Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [47] E. Tegnérs Samlade Skrifter. 1:a bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hanget och i psykologiskt hänseende vigliga till fullbordan af
den ovauligc mannens bildteckning. Vi erfare bland annat,
alt skalden, såsom mången annan stor personlighet före ho-
nom, såsom barn och yngling kämpat ined obekvämligheter
och brist: i det nästan öfveransträngda arbetets stränga skola
Lief han uppfostrad till den energi, som utmärkt hans bästa
dagar. Ej minst derföre äro vi författaren af lefn&dsteckningen
tack skyldige, att han understundom låtit Tegnér sjelf tala
om sig. Tegnér yttrar sig dervid med stor och älsklig nai-
vetet. Sin förmåga sätter han ingalunda under ena skeppo:
man igenkänner häri de gamlas rättsinniga och derigenom full-
komligt oanstötliga beröm öfver sig sjelfva. Hurtigheten att
nedsätta och förklena eget värde, under visshet att af audra
hlifva motsagd, har annars hlifvit pä modet. Tegnér kände
ej den tillgjorda och osmakliga blygsamhet, som tillhör slapp
förfining under en falsk civilisation. Man besitter ej gerna
egenskaper, om hvilka inan ej har medvetande; och gör man
det verkligen, är sådant ingen förtjenst, ingen dygd. Tegnér
egde ett gladt och lifvande medvetande af sin öfverlägsna
kraft; och han sökte ej qväfva detta medvetande, han bibe-
höll det klart samt uttalade det äfven för andra. Ett psyko-
logiskt misstag vore det att kalla sådant för egenkärlek,
hvilket lyte endast bestar i en sjellFörtröslan, som grundar sig
på öfverskattning af befintliga egenskaper och fÖrtjensfer.
Tegnér var Tegnér, och ett stolt medvetande anstod honom.
Men Tegnér skyr ej häller att blotta sidor, som ej äro
styrkans och öfverlägsenhetens. Slorsinnad är till exempel
den bekännelse, han gör om sig i följande ord: ”under åren
180! —1802, då promotionen inträffade, studerade jag, utom
latin och grekiska, synnerligast filosofi. Flera af Platos dia-
loger, Kants skrifter, och äfven en del af Fichtes, genom-
gingos. Med mitt konkreta sinne har jag dock föga tycke
eller fallenhet för dessa abstrakta spekulationer 5 ty ehuru jäg
kan ha någoh skarpsinnighet, saknar jag dock djupsinnighet,
och förvillar diig lätt vid en längre systematisk deduktion,
sOtn icke kan ge några hållpunkter för min fantasi.” Så o-
generadt våga endast rikt begåfvade naturer, i teckningen
Öfver sig sjelfva, behandla sig. Att blotta för andras ögon
sitt innersta, dertil 1 kan mången nog ha rättskaffenhet till-
räckligt; men icke inod, ty detta synes bero på medvetandet,
sfttj om också en brist yppar sig, mångfaldiga andens rike-
döttiär skola befinnas Öfverskyla eller godtgöra densamma.
Läsaren torde erinra sig Geijers minnestal öfver Tegnér,
Mfniicstalaren nämner, hurulcdes han ocb Tegnér såsom unga,
’något som också Tegnérs berättelse om sig sjelf bekräftar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
