Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [47] E. Tegnérs Samlade Skrifter. 1:a bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ieke kunde komma tillsammans utan att disputera, samt att
Tegnér gerna ansåg all filosofi såsom ”tyskeri och gräl.” I sam-
manhang med hvad Geijer sålunda yttrat, har det derföre varit
så mycket mera interessant att förnimma Tegnérs omdöme
om sig sjelf. Geijer var väl också skald, och det, ehuru
inom ett inskränktare område, äfvenväl i stor mening, men
lian var änuu mera tänkare, och härutinnan Tegnér utan gen-
sägelse öfverlägsen, om också Geijer sjelf, oaktadt ett visst
spekulatift djup, var för mycket skald, för att såsom tänkare
visa for method, och systematik en fullkomlig aktning. Hvad
Tegnér beträffar, så saknas i hans skrifter ingalunda djupa tan-
kar, men likväl var ej djupsinnigheten den själsegenskap, hvar-
uli han företrädesvis framlyste. Det finnes visserligen stycken
bos bonom, som i anda och djup äro beslägtade äfven med
Goethes mera spekulativa poemer, sådana som ”die Welt-
seele”, men de äro ej rätt många, ej betydligt flera, än de
B. i lefnadsteckningen omnämner.
Den vitterhetsälskande allmänheten har varit uti ett svårt
dilemma. Ifrigt har man längtat att få se de nyaste stora poe-
mcrna af Tegnér, men, då man trott sig hafva ryktesvis för-
nummit, att först skaldens dod skulle komma att fullborda
detta hopp, har man ansett till pieteten hörande att under-
trycka sin ifriga längtan. Emellertid hade en eller annan
haft tillfälle att se manuskriptet till Gerda, och vi förmode,
att fallet varit detsamma med ”Kronbruden” och hvad annat för
allmänheten okändt och nytt af skaldens penna kan vara att
förvänta.
Gerda-dikten är vacker ocb, minst sagdt, påminnande om
Tegnér, om den också ej är jemnförlig med hvad af honom
hittills är kändt och läst, helst de större poemerna. Tegnér
hadc från begynnelsen, och kanske så långt framåt han är
känd af utgifna skrifter, med det myckna originella äfven i
formen, ännu aldrig hvad man menar med egentligt manér;
men man tyckte sig dock varsna, att han kunde få det, att
af detta originella i formen, i uttrycket och bilden, ett ma-
nér kunde uppkomma. Och detta tyckes visa sig uti Gerda.
I uttryckets färg, i bildens användning hafva andra här-
mat Tegnér, och denna kärmning har drifvits till en förvå-
nande likhet, fortjent af beundran för mödan och konstfär-
digheten, men obehaglig såsom all härmning, som geräi’10-
tid i mer eller mindre mån har smak af parodi. Man skulle
nästan kunna säga, att Tegnér efter sina lärjungars exempel
fixerat sitt individuella uttryckssätt till manér. Någon har
jpåstått om filosofen Kant, att han på sednare dagar så myc-
ket läste sina lärjungars och kommentatorers skrifter, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
