Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [47] E. Tegnérs Samlade Skrifter. 1:a bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lill slutet sjelf blef en Kantian. Man vorc frestad alt säga
detsamma om Gerdas sångare: att Tegnér på slutet Lief för-
ledd att blifva en Tegnérian.
Först i allmänhet taladt, saknar man, till en del åtmin-
stone, de skaldiska egenskaper, som i Tegnérs gyllne dagar
gjorde honom till hvad han blef, ech vid hans namn fäste
hänryckning och beundran: de nya och djerfva tankarne,
de öfverraskande bilderna, dc brinnande färgerna. Surdinen
är här lagd på sj*älens klangfulla, nägongång till och med
stormigt ljudande instrument: tonerna äro jemförelsevis sva-
gare än fordom. Hela stycket är en efterklang af det förra
kraftigt ljudande tonspclet. Funnes ej vissa uttryck, tanke-
vändningar, bilder, frivola dristigheter, skulle man nästan
våga säga, att det till ton och gång mera påminde om Fran-
zén med sitt episka lugn, än om sin verklige författare.
Att rättfärdiga, hvad vi påstått om maneret eller något,
som man åtminstone kan anse dermed beslägtadt, tilläte vi
oss anförandet af ett eller annat enskildt ställe. Men innan
vi det göre, vilje vi i forbigående hafva sagt om inlednings-
sången eller ”prologen”, Jätten Finn, att denna sång synes oss
mest påminna om Tegnér på middagshöjden af hans skaldskap.
Hvilken har mindre än Tegnér fortjent beskyllningen alt
vara sökt, vare sig i tanke eller uttryck? Likväl förekom-
mer i Gerda ett och annat ställe, som i nämnda afseende
kan anmärkas, t. ex. i beskrifningen öfver Gerdas utseende
och klädsel:
— — ”Men cn björnhud skylde barmen,
Skylde mangen rundning skön,
Trifdes nu, som förr — på snön”$ —
Det är tillika någonting kallt i allt detta. Rätt sökt är
följande liknelse:
”Som dess barm, så pöste gräddan” —
Dikten om Finns förvandling till sten, sä skönt utförd i
prologen, göres om intet genom den prosaiska fråga, skalden
låter Gerda göra:
— — ”Hur« år det nn på slätten,
Se’n min fader, gamle jätten,
Blef — i munkens dikt — till sten,
Fast vi här ha brännt hans ben.”
Denna qvickhet bar således en rätt störande effekt. 1-
lsland har bilden upphört att vara, hvad den bör: men den
har blifvit en sak för sig, ett grannt apparat med anspråk pd
sjelfslåndighet.
Ett rent af vidunderligt bildspråk är följande, i beskrif-
ningen öfver Finns underjordiska boning i berget;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
