Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1795 var ransakningen med de anhängare af detta parti, hvilhas an-
klagelser då beslötos, en blott handling af tomt gâche ri. De kände sitt
öde, ocb voro beredde att möta det. Från fängelse till fängelse flytta-
des de slutligen till Conciergeriet — som för sin närhet till domsalen
i allmänhet var de anhlagades sista jordiska boning. 1 detta hedröf-
velsens hem möttes Girondisterna en månad före deras ransahning.
Deras hållning var lugn och resignerad. De voro för mycket uppfyllda
af sitt martyrskaps ära för att sakna lifvet eller ångra det förflutna.
De ogillade ingen handling på sin politiska vädjobana. Likt de fordna
romerska Stoikerna och Skalderna sågo de på sitt framtida rykte; och
midt under den smälek, som på dem hopades af deras fiender, förkun-
nade de högt sin tro på sitt namns odödlighet, Rättegången mot dem
börjades ändtligen, och räckte i sju dagar. Aftonen den 50 Oktober
blefvo Girondisterna s;ynfäldt dömda till döden. IVågre af de ankla-
gade, hvilkas enda brott var vänskap för deras utmärktare medbroder,
betogos af häpnad, när de hörde det orättvisa domslnfet: — andre
gåfvo vika för mensklighetcns känslor och brusto i tårar, när de tänkte
på sina hustrur och barn. Krymplingen Silléry, hertigen af Orleans
vän och den ryktbare grefvinnan Genlis1 man, bortkastade sin krycka,
och utropade, att detta var den sällaste dag i lians lefnad. Ilans vän,
protestanten La Source tilltalade sina domare i en af de gamlas ord
och ropade profetiskt: ”Jag omkommer, när folket mistat sitt för-
nuft; men J skolen omkomma, när det återfår det.” Valazé, ifrijç
att i förväg blifva delaktig af martyrskapet för frihetens sak, genom-
borrade sig med en dolk, som han undangömt. Rrissot tycktes vara
så lugn, som skulle han icke haft någon del i det förefallna. Orh om
någon bland de lifdömda visat sig såsom menniskor i den ofrivilliga
svaghet, de i början förrådde, bevisade de sig vara män i sitt hjcltc-
m od. Hem tande sig från sin öfverraskning, lemnade de domstolen med
fast och stolt gång; ocb då dc ännu cn gång inträdde inom Concicr-
geriets dystra murar, gåfvo de sina medfångar det på förhand öfverens-
komna tecknet, i fall de skulle sakfällas, i det de högt uppstämde
Marseillermarchen. Det lönar mödan att hos förf. sjelf läsa skildrin-
gen, buru Girondisterna tillbragte den sista natten af sin fångenskap och
huru de gingo döden till mötes. Den ädelsinnade M:me Roland, som
delat deras svärmiska kärlek för forntiden och brinnande fosterlands-
kärlek, delade äfven den straffdom, som öfver dem afkunnades. Hon
hade varit häktad sedan den 51 Maj, men icke ens den plågsamma
fångenskapen kunde qväfva hennes hjelteanda. Från 1’Abbaye, der bon
mildt behandlades, blef hon flyttad till S. Pélagie bland de mest för-
nedrade af sitt kön. Den oi Okt., Girondistcrnas afrättningsdag, in-
trädde bon i Conciergeriet för att möta sin stundande ransakning. Det
interesse, bon väckte bland fångarne, var kanske ännu djupare än det de
känt för hennes bortgångne vänner. Hon vände sig ofta till dem med
den naturliga men intrycksfulla vältalighet, som utmärkt henne. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
