Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofta i cellens enslighet gret lion Iiela timmar viel åtankan af sin kring-
irrande man ocli af sin dotter, som så snart skulle hlifva moderlös.
Denna hjeltemodiga qvinnas slut var värdigt liennes rykte. Då hon
Lördc dödsdomen fällas, tackade bon sina domare med ett smålöje för
det dc ansett benne värd att dela de store mäns lott, b vilka de så ny-
ligen bragt om lifvet. På vägen till afrättsplatsen, bjöd bon fåfängt
till att bos en man, som var bennes följeslagare i lidandet, ingjuta
samma mod, som upprätthöll henne sjelf. När de uppnådde scbawotten,
bad bon bödeln, att mannen måtte först blifva afrättad, för att bespara
bonom fasan af att se hennes död. ”Att gå först till stupstocken”,
såsom det bette, ansågs såsom en förmån, och var M:me Doland be-
viljadt i anseende till hennes kön. Denna begäran uppfylldes. När
ordningen kom till henne, gick bon uppför guillotinens trappa med
lätta steg. Derpå vände bon sig mot Frihetens kolossala bild, som
stod nära platsen, liksom af hån, bugade sig allvarligt, ocb yttrade
de minnesvärda ord — bvilka kunna anses för hela revolutionens val-
språk — ”0 Frihet, huru många brott äro icke föröfvade i ditt namn!”
När Roland förnam hennes död, begick han sjelfmord, såsom han förut*
sagt; han fanns död på vägen från Rouen till Paris. Ruzot, hvilken
tros hafva byst för M:me Roland en hopplös och lidelsefull böjelse,
försökte jemväl att af hända sig lifvet, då han erfor hennes afrättuing,
ocb yrade i flera dagar. Hau irrade vid den tiden omkring med
sina vänner Pethion och Barbaroux i departementet Gironde, hvarest
döden hotade dem på alla sidor. Dessa tre män voro allena öfrige af
den lilla bop, som lemnat Paris efter den 51 Maj i afsigt att bringa
landet till resning mot Bergpartiets stigande tyranni. När de leinnade
Normandie och måst skilja sig åt, hadc de efterhand blifvit gripne ocb
afrättade hvar efter annan. Sedan dc någon tid hopplöst kringirrat,
voro dc tre vännerna nödsakade att lemna sin sista lillflygtsort. Bar-
baroux, som försökt att begå sjelfmord, blcf tagen lefvande och afrät-
tad i Bordeaux. Några dagar efteråt fann man Buzots ocb Pethions
qvarlefvor på en hed halft uppälna af vargar. Hemligheten af deras
död har aldrig blifvit uppdagad. Med dem utslocknade Girondisterna:
— Gironde såsom ett parti hadc längesen upphört att finnas. I fråga
om dem och deras olycksbröder, yttrar förf. —: ”Knappt hade deras
hufvuden fallit, förrän en mörk, blodig ocb olycksbådande skymning
ersatte den glans, som deras parti utbredt öfver Conventet ocb Frank-
rike. Ungdom, skönhet, illusion, snille och foriihög vältalighet —allt
syntes flygta ur landet med dem.” Det fasansfulla tingens tillstånd,
som följde på Gironde-particts ominfctgörclse — och för hvilket be-
nämningen Skräckvälde var fullt passande — skildras af Lamartine
med mycken styrka och trohet. Belägringen af Lyon, Carriers dränk-
IIingår i Nantes, och de blodiga dåd, som alltjemt bcfläckade bufvod-
staden, uppfyllde själen med rysning. Dernäst kommer det skifte, som
visar republikens förnämsta grundläggare, Camille Dcsmoulins ocb den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
