Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qvinnornas uppmaningar, rörde af deras böner, af deras
blottade bröst och af fruktan for deras tillfångatagande, som de
frukta mera än egen fångenskap. De anse, att det finnes hos
qvinnan någonting heligt, och förakta icke deras råd. Under
Vespasiani regering innehade Velleda en gudomlig dyrkan i
de flesta germaniska staterna, och längre förut dyrkades
Aurinia och andra qvinnor. De nordiska sagorna, i hvilka
qvinnan ofta är hufvudperson, kunna också anföras såsom bevis
på den höga plats, hon egde i deras samhällen. Vi finna
ofta, huru hon bilägger de vildaste tvister genom sin blotta
närvaro, att hennes ord åtlydes och att hon kastar sina
kläder öfver de stridandes vapen till tecken af fred. Och
qvinnornas rättigheter voro i Norden lika stora som deras makt.
I Eyrbyggja-sagan berättas, huru Thordisa, moder till den
ryktbare Goden (höfding) Snorre och gift med Bjarke af
Stelgaffel, blef slagen af sin man. Orsaken var också giltig, ty
hon hade försökt att i sin mans hus och vid hans bord mörda
hans gäst, Eyalf Graie, emedan denne dödat en af hennes
slägtingar. Men detta försonade icke det minsta mannens
handling, utan Thordisa framträdde vid ett öppet ting,
åtföljd af flera vittnen, som skulle intyga, att hon offentligen
skillde sig från sin man, emedan han burit händer på henne.
Och den nordiska mater-familias hade rättighet dertill, och så
väl skiljsmässan som delning af egodelarne skedde genast dem
emellan, ehuru den förolämpning, hvaröfver Thordisa
klagade, var förorsakad af hennes försök att mörda en gäst.
Vi hafva med afsigt länge följt de götiska stammarnas
seder i detta afseende, emedan de visa, att qvinnorna hos
dem ansågos för heliga och oantastliga samt att de erhöllo en
aktad plats i samhället, just af de föreställningar, hvilka
utgingo ur de nordiska skogarna, och att detta egt rum långt
före stiftandet af den riddarorden, i hvilkens lagar dessa
åsigter ingingo såsom vigtiga beståndsdelar. De sammansmälte
lätt med ett system, som så väl egnade sig att upptaga allt,
som var romantiskt och svärmiskt i seder och känslor. Bland
riddarskapets många pligter ansågs såsom den vigtigaste den
att försvara det qvinliga könet och hjelpa oskulden; att göra
sig till kämpe för deras sak och att straffa dem, genom hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
