Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den riddare att hoppas, hvars enda förmögenhet utgjordes af
hans mod och vapen, om han ock fattat tycke för den
förnämsta jungfru och furstinna.
”Huru är det mig möjligt”, säger Saintré sedan han hört
den långa lexan till slut, ”att finna en mö, sådan som ni
beskrifver henne, hvilken skulle vilja emottaga min tjenst och
dela mina känslor?” ”Och hvarför icke?” svarar
lärmästarinnan, ”är du icke af ädel börd? är du icke en välbyggd
yngling? Har du icke ögon att blicka på henne, öron att höra
hennes ord, tunga som kan föra din talan hos henne, händer
att tjena henne, fötter öfver hvilka hon kan befalla, kropp
och själ, som du kan troget egna åt hennes tjenst, och en
kraftig vilja att utföra hennes önskningar? Och dock tvekar
du att erbjuda din tjenst åt hvilken dame som helst!”
I dessa utdrag målas tidehvarfvets ridderliga seder med
sanna färger och nödvändigheten för hvarje riddare att hafva en
älskarinna, som han dyrkar par amours; och denna hans
skyldighet att använda tid och förmåga till att uppfylla hennes, om än
aldrig så nyckfulla, önskningar, och att använda hela sin kraft
att söka utföra nästan sagolika bragder för att erhålla hennes
loford — ty allt det, som gjordes för hennes skull och på
hennes begäran, ansågs såsom hennes förtjenst, liksom de
romerska härförarnes segrar tillskrefvos kejsaren — öfverdrefs
allsicke af grefvinnan des Belles Cousines.
Det utgjorde hvarje utmärkt riddares synnerliga ära att
mot alla andra försvara sin utkorades öfverlägsna skönhet,
värde och goda egenskaper; han förde hennes bild från hof
till hof och försvarade med lans och svärd hennes företräde
framför andra damer. Att bryta en lans för en dams ära
var en bruklig form vid utmaningar, hvilka städse och höfviskt
upptogos af alla sanna riddare, och såväl historien som dikten
omtala vapenlekar och tornerspel, tillställda för detta
ändamål. Och tornerspelen slutades vanligen med en särskild
täflingslek för damernas ära. I visan om riddar Tynne (se
Geijer och Afzelius), förekommer följande:
Det var Riddar Tynne
— — — — — —
Ther mötte honom the kämpar sju,
— — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
