Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte VIII
- Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ettdera vil tu om ähran fäkta,
Eller om guldet det röda,
Eller vil du rijda en dust med mig
Om begges våra fästemör.
Intet vil jag om ähran fäkta
Eller om guldet det röda.
Men nogh vil jag rijda en dust medh Eder
Om vår kära fästemö.
— — — — — —
Det fanns också riddare, som voro ännu oförvägnare och
hvilka sökte att utmärka sig genom manliga bragder till sin
älskades ära, och i allmänhet var detta orsaken till de egna
och öfverdrifna löften, hvarom vi redan talat. Att strida mot
de svåraste faror, att fäkta nästan obeväpnad mot fullt
rustade motståndare eller att utföra någon annan djerf handling,
voro värf, hvilka riddarne sjelfmant åtogo sig för att vinna
sina herrskarinnors bifall, eller som ålades dem till bevis på
tillgifvenhet och mod.
Riddaren bar, vid dylika tillfällen, den älskades farger och
ansträngde hela sin uppfinningsförmåga för att få ett valspråk
eller sköldemärke, som skulle antingen helt tydligt uttrycka
denna kärlek, eller också på ett så hemlighetsfullt sätt, att
ingen skulle förstå det utom föremålet derför. Att välja dess
valspråk ansågs vara af mycken vigt, och att upptaga ett, som
någon annan riddare redan antagit, blef ofta grund till
långvariga strider.
Damerna, hvilka borde i all dygd och ära uppmuntra
sina riddare, brukade äfven att bevärdiga dem med gåfvor,
såsom ett skärp, en handske eller ett band, hvilka riddarne
sedan buro under stridens eller tornerets faror. Ofta
fästade de dessa ynnestbevis vid sina hjelmar, ocb de ansågos
såsom de bästa driffjädrar till mod och tapperhet.
Stundom betungade de sköna dessa gåfvor med de
svåraste och mest öfverdrifna fordringar, men då älskaren hade
mod att trotsa den uppgifna faran och öfverlefde den, egde han
ock rättighet att af den jungfru, som ålaggt honom detta
vågstycke, fordra en motsvarande ynnest. Krönikorna
innehålla otaliga berättelser om hårdhjertade och grymma skön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Nov 11 15:16:47 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/frey/1847/0487.html
