Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [49] Martensen, H. Det christliga Dopet m. m. Öfversättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skriftenliga begrepp, är det normala — och att fullvuxnas dop
motsvarar detta begrepp endast så vida det sjelf eger
barndopets karaktär. Men för lösandet af denna sin närmaste
uppgift har förf. egnat det kristliga dopet i allmänhet en
behandling, så omfattande, att nyssnämnda speciella motiv
allenast såsom ett underordnadt, ehuru väsendtligt, moment i
densamma ingår.
Efter en kort inledning betraktar förf. först Dopet såsom
kyrkostiftande sakrament. Han ådagalägger här att, om ock
tron kommer af predikan, så eger likväl predikan ej denna
troalstrande kraft, utan såvida den utgår från ”Kristi organism eller
kyrkan”, hvilkens tillvaro således förutsättes för verksamheten af
den enskildes predikan — en verksamhet, som ock, i förhållande
till icke-kristna, eger rum endast såvida den enskilde uppträder
såsom kyrkans organ och inbjuder menniskorna till kyrkan. Först
då dessa kommit till kyrkan komma de ”till den sanna början
till tron”; — ”början till tron sättes i individen derigenom att
kyrkan sättes i individen”, emedan derigenom Kristus gifver
sig en början i individen” d. ä. upptager honom ”till sin
organ.” Ty Kristus är kyrkans ”eviga början”, dess lifsprincip.
Han är vorden detta hos lärjungarne medelst sin personlighets
”gudamenskliga makt”, som hos dem framkallade en
auktoritetstro i ordets djupaste och renaste betydelse — ej
derigenom, att de förståndigt uppfattade Hans lära, hvilket de
först förmådde efter Andans utgjutelse, då ock hos dem den
”personliga, sig sjelf medvetna, fria tron utvecklade sig” i
och genom den förutvarande auktoritetstron. ”Hvad Kristi
personliga utkorelse var för den första kretsen af lärjungar,
det är dopet för den derefter uppkommande församlingen,
det gudomliga faktum, genom hvilket Kristus gifver sin kyrka
den sanna eviga begynnelsen i individen.” Den begynnelse
till tron, som genom predikan föregår dopet är endast
relatif, förberedande. Men trons ”centrala, lifskraftiga och
egentligen skapande” början, dess ”mysterium, dess oändliga grund
kommer af Kristi utkorelse i dopet, i det Han såsom kyrkans
hufvud sätter sig uti organiskt förhållande till individen och
skänker honom dermed källan till all trosutveckling, all
kristlig ingifvelse och produktivitet.”
Härmed hafva vi angifvit förf:s grundåskådning i fråga
om Dopet. På ett högst bindande och lärorikt sätt genomför
han denna i de följande afdelningarne, som handla om
Barndopet, om Dopets förhållande till Prædestinationen, till
Pånyttfödelsen, till Trosbekännelsen och Konfirmationen. Vi
hänvisa för den närmare detaljeringen till sjelfva
afhandlingen, nöjde om genom det ofvansagda tillräckligen blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
