Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte IX
- Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om Riddarväsendet.
Bearbetning efter Walter Scott.
(Forts. och slut från nästföreg. häfte.)
I äldsta tiden stredo riddarne vid dessa vapenlekar med skarpa
svärd, liksom på valplatsen. Likväl var äfven då antalet af
huggen bestämda, och vid allmänna fäktningar vissa reglor
fastställda för att förekomma för mycken blodsutgjutelse. I
Chaucers ”the knights tale” omtalas följande reglor. Då de
stridande kämpade till fots, var det endast tillåtet att hugga
åt hufvudet eller den öfra delen af kroppen; antalet af de
slag, man fick gifva med svärdet eller stridsyxan, voro
bestämda och räknades noga, liksom lansstötarne. Sedermera,
då furstarne tillställde tornerspelen, sökte de förekomma dess
vådor genom att införa ”arms de courtoisie” —
höflighetsvapen, såsom de kallades, bestående af lans med en plåt för
udden och trubbiga svärd utan egg. Detta oaktadt skadade
sig de stridande ofta genom fall eller stötar och särdeles
genom sina tätt åtsittande och tunga rustningar, i hvilka de ofta
qväfdes. Vanliga stridsvapen begagnades derföre endast, när
riddare, tillhörande särskilda och fiendtliga länder, möttes på
utfästad tid och rum, eller när någon riddare afgifvit ett löfte
att under en viss tid och på vissa uppgifna vilkor utmana
hvarje kommande till strid för sitt land och sin mö. Dessa
strider slutades ofta med döden, men de riddare, hvilka
utförde dylika löften, emottogos med mycken aktning och stora
hedersbetygelser, då de kommo till främmande länder; deras
ankomst var ett nöje, en glädje för gammal och ung. Under
ett tornerspel vid Berwick träffades riddaren de Lindsay af
en afbruten lans, som fastnaglade hjelmen vid tinningen och
trängde genom hans hufvud. Riddaren dog efter ett andäktigt
bigtande, medan man förgäfves sökte befria honom från
hjelmen; men de tappre krigarne, hvilka åskådade uppträdet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Nov 11 15:16:47 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/frey/1847/0519.html
