Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [54] Viereck, C. F. Tyska Språket till dess Grammatik och Litteratur m. m. - [55] Sparre, P. Standaret (Original-bibliothek i sköna litteraturen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillerkänna den, i afseende på grundlighet och noggrann forsk-
ning , ett utmärkt värde, ocb att rekommendera den tili hvarje
nitisk skollärares granskande uppmärksamhet. _ gb —
[55] Original-bibliothek i den sköna Litteraturen ai
utmärkta Författare och Författarinnor inom Fäder-
neslandet. Tredje årgången. Häft. 19—24. Standaret, ai
Pehr Sparre. (Pris: 13 sk. 4 rst. bko för hvarje häfte.)
Individer ocb generationer bafva äfven deruti likhet med
hvarandra, att de gerna äro laudatores temporis acti. De fle-
sta enskilda menniskor föredraga sin ungdomstid framfor den,
i hvilken deras ålderdom infaller; och hela slägten göra så
äfvenledes, i den mån de åldras. Detta kunde man, för att
bruka en politisk term, kalla det konservativa i menskligheten.
Hvarje generation, ej blott i sin ålderdom, utan äfven under
sin kraftigaste ålder, är i allmänhet konservativ; det rörliga,
å hvilken sida och i hvad form af lifvet som helst, represen-
teras, åtminstone i sin början, alltid endast af spridda indi-
vider, hvilkas flertal åtminstone består af ungdom och hvilka
hafva en mer eller mindre liflig känsla eller medvetande af
framtid i sin kraft eller, åtminstone i sitt lynne.
Hvilka stora förluster den svenska vilterheten gjort under de
8ednast förflutna åren, dessa ”anni funesti” äfven i flera afseenden,
hafve vi alla med smärta erfarit. Tegnér, den störste bland
våra skalder, slår ej mera den guldsträngade lyran; och de
Franzénska flöjttonerna höras ej mera under aftonens vestan-
fläktar. Också klagar man med största skäl öfver dessa för-
luster, visserligen oersättliga åtminstone så tillvida, som den
ena menskliga storheten, så att säga, aldrig specifikt mäter
och ersätter den andra. Den som gick hort, kommer aldrig
igen. Den nämnda klagan ar derföre högst rättmätig, och
dess uteblifvande skulle vittna om blindhet och o tack.
Men det är ej otack mot de hädangångne, utan tvärtom
de efterlefvandes både skyldighet och rättighet, att öfver
förlasten söka tröst i besinningen af hvad man eger eller kan
hoppas erhålla. . Vi tale, och med skäl, mycket om våra
förluster, men för litet om hvad vi ege qvar eller kunne hop-
pas att vinna. Orsaken till detta förhållande är icke svärfatt-
lig, och är antydd i den allmänna reflexion, vi i början gjor-
de: mängden af dem, som utöfva omdömesrätt om vittra
ämnen, ’föredraga det gamla, bepröfvade goda, oeb aro, vid
förluster, ej belåtna med ersättningen i ett nytt, det do alltid
betrakta med en viss misstänksam varsamhet. Dc gamle prisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
