Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [55] Sparre, P. Standaret (Original-bibliothek i sköna litteraturen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ö07
att ingen hland alla bättre lyckats i att uti sitt författarskap
tillegna sig den så kallade historiska romanens form och ton.
Att vidare teckna honom, som redan tillräckligt är känd
af allmänheten, anse vi otjenligt; såsom öfverllodigt ; äfvensom
vi, hvad flertalet af romanläsare angår, säkert ”post festum”
skulle komma att redogöra för iunehållct af den hland hans
romaner, hvilken vi här anmäle.
För dem, som ännu ej läst ”Standaret”, är tillräckligt att
namna följande. Tiden för händelsen, som berättas, är en
period af Carl den XI:s regering, och kriget med Danskarna,
understödda af svenska hönder och snapphanar, är det histo-
riska drama, som uppföres. Men på denna vida rymd rör sig,
inom en trångare cirkel i midten, en familjehändelse; derinom
kärlek och fosterlandskärlek dels kämpa i förbund, dels kom-
ma i kollision; och Adalbert Borkhusen och Amalia Ribe äro
denna familjetilldragelses hufvudpersoner. Med lifliga färger
skildras det lilla krigets vexlande scener; och allt går der så
naturligt till; alt endast en man, väl hemmastadd uti kri-
gareyrket, kunnat så skildra saken ; och att den med nämnda
yrke obekante läsaren öfvertygad utbrister: ja! så måtte det
just gå till i krig.
1 Carl den XI lär man känna cn despot, så god konung
och herre som möjligt, öppen för sanning och rättvisa, så vidt
sakernas verkliga förhållande får uppenbara sig för majestätets
blickar, och på samma gång ytterst afnndsjuk om sill välde.
Bland monarken närmast stående personer i denna berättelse
tillvinner sig fältmarskalken Ascheberg, en verklig Nestor, lä-
sarens aktning och hjerta. Adalbert; styckets hjelte, är ock
förtjent af deltagande och tillgifvcnhet. Romanförfattare råka ofta
nog ut för det felet, att göra någon viss person utmärkt skarp-
sinuing på bekostnad af andras sunda förstånd: denna anmärk-
ning har väl ingen skälig tillämpning på vår förf:s sätt att
teckna Adalbert; men ännu interessantare vore denne, om han
ej nog mycket lät lura sig af den illistiga grefvinnan Sturm-
fels, ett stycke trollpaeka till politika, i sold bos danska mi-
nistern, och som med stor egennytta, qvinnolist och kallblo-
dighet tilltrasslar krigets trådar. Henne skulle knappt läsaren
fördraga, om ej förf. uppblandat det låga och blodiga i hen-
nes karaktär med hennes väckta böjelse för Adalbert, en bö-
jelse; som visst är starkt bemängd med suhlunariskt otyg;
men dock är bättre hos en qvinna än — hjertlös politik. Den-
na böjelse förleder henne till inkonseqvenser i sina krigiska ope-
rationer; men om den visar henne vara på längden mindre duglig
för politiska värf, gör den henne dock tillika till sannare qvinna.
Amalia är interessant och älskvärd, men något besynnerlig. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
