Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [55] Sparre, P. Standaret (Original-bibliothek i sköna litteraturen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intryck, hennes sinne fatt af den ohyggliga händelse, hvartill
hon blef vittne, förklarar ej tillfyllest de obetänksamt djerfva
steg, till hvilka förf. läter den unga fröken hänföras. Bonden
Folke, den olycklige fadern, hvars dotter blef först skändad
och sedan mördad, förekommer fullt naturlig och fattlig. Kron-
fogden är präktig i sitt slag: ett godt förstånd är det enda
goda han eger bland all karaktärs-lumpcnhet, rå herrsklyst-
uad och låg egennytla.
Förf. låter oss äfven färdas öfver till Danuiark, och in-
träda i Christian V:s hof. Vi lare der, bland andra, känna
sjelfva monarken, deuue krigiske vällusting, och Carl XI:s
milda, menniskovänliga fästmö, jemle den glada och qvicka
prinsessan af Tarent, samt enkedrottningen, ett instar omnium
bland elaka och herrsklystna gummor.
Bomanen slutar mycket val, ej derförc just att den slu-
tar med bröllop och lycka, ulan derfore, att just ett sådant
slut ur händelsernas gång utvecklar sig till sann belåtenhet
för läsaren i både rent mensklig och poetisk mening.
En både treflig ocb ädel anda går genom det hela, som
är jemt och underhållande och aldrig faller till platthet och
nonsens eller för ämnet nog främmande episoder. Ställen af
sannt komisk effekt finnas flere. Vi torde få anföra ett ställe,
som handlar om Adalberts och danske kornetten Stenssons möte,
med hvar sin lilla truppafdelning, en natt i skogstrakten, der-
vid den förre segrar och återtager det af fienden röfvade
Standaret :
”God afton, Peder Stensson! vi behöfva ju icke leka främ-
mande? — sade Adalbert, som först bröt tystnaden.
— Hvem er det, jeg har den Lykke af t
svarade den tilltalade.
— Vore ej gärdesgården emellan oss, skalle jag geaast
säga det; men behagar ni möta mig, vid grinden der bort*»
så skall ni få besked.
— Med megen Fornoielse; om de vil infinde dem selv.**
Sedan Danskar och Svenskar å den utsatta mötesplatsen
drabbat tillhopa, hvarvSd Adalbert red omkull Stensson, samt
trodde sig derjemte, hvilket likväl icke var händelsen, hafva
gifvit honom dödshugget, börjar samtalet å nyo:
”Lefver ni ännu, Kornett Stensson?
— Jo, jeg giör; til deres Tienste! svarades på något af-
stånd bakom honom.
— Var då icke rädd, utan kom närmare, «lag har upp-
fyllt mitt löfte, och ni skall få fritt aftåg; blott ni säger mvg,
huru ni åter blifvil beriden igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
