Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Anjou, L. A. Strödda anmärkningar rörande svenska kyrkoreformationens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
i Guds band. som nog förmådde af en Sanlus göra en Pag:
lus, om onde rådgifvare från honom aflägsnades.
"Men icke biskop Brask ensam gaf Laurentius skulden att
leda konungens steg. Vid: konungens burspråk med allmogen
våren 1526 på gamla Upsala högar, då missnöje yttrades öf-
ver hans förslag att uppbäfva klostren, begärde allmogen alt
få kanslern till sig utlemnad. Efter de afgörande stegen i
Vesterås och Örebro 1527 och 29, vid upprorsförsöket i
Småland och Vestergötland, skrefvo konungens fullmäktige,
som voro nedsände att stilla allmogen, att mycket klagades
öfver mäster Laurentius och mäster Olof m. fl., att mäster
Lars tagit mycket före med dessa kloster och annat, ”och
snarast sagdt, han bafver vållat all denna ovilja meneman .
bafver till eders nåde, och vore bättre, att han blifver näpst
allena, än månge man skulle njuta honom ondt åt: han haf-
ver först gifvit råd, att det skulle uttagas hvad i kloster
varit hafver.” RE 5
Äfven Possevin underrättar påfven på 1370-talet, att
Gustaf I af en svensk arehidiaconus och några andra blifvit
; förledd att införa Lutheranismen,
Slutligen gifver sjelfva anklagelsen emot Laurentius Ån
dre&X icke otydliga vinkar, att ibland hans fel vore äfven det
att hafva infört konungen på reformationsbanan, sjelf hafva
egenmäktigt handlat i konungens namn, och till slut velat
hämma konungens verksamhet, då denne gick längre än nu
Lars ville.
Efter flera förberedelser kom under denna tid saken till
afgörande 13527. Den plägar framställas som ett våld på
hierarkien. Dock voro sinnena förberedda genom predikan
och skrifter af kaniken i Strengnäs Olaus Petri, var planen
till riksdagsbeslutet efter största sannolikhet uppgjord af kyr-
kans prelat, erkedjeknen i Strengnäs och Upsala Laurentius
Andree, och då ständerne voro förbistrade och rådville,
uppsteg valde biskopen Magnus af Strengnäs, ”klappade ljud,
beddes lof af höga och låga att han måtte tala, att de ville
-värdigas höra bonom tåleligen” , och förklarade, det ett harn
kunde finna, att man nu ej kunde skilja sig från konung Gu-
staf, och att kyrkan undanbad sig ett beskydd, som skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
