Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Anjou, L. A. Strödda anmärkningar rörande svenska kyrkoreformationens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
vara riket till skada. Det var denne biskops tal som för-
sonade partierna, och förmådde ständerna till eftergift. —
Adeln hade af reduktionen största fördelen; men anmärknings-
värdt är, att motståndet vid detta riksmöte var starkast inom
adeln, och att det första uppror, som derefter utbröt, och
yrkade att reformen inom kyrkan måste fort stäfjas innan det
blefve för sent, var till stor del adelns uppror.
Ett och tvåtredjedels år efter Vesterås riksdag hölls det”
märkvärdiga mötet i Örebro, som- beslöt läroreformen, sedan
i Vesterås man blott hade beslutat, att Guds ord skulle rent
predikas. Likväl nämnes ej med ett enda ord i de offentliga
handlingarna Luthers lära, och det var blott formen, man be-
stämde, genom förordnande om predikningar och bibelns läs-
ning och skolors besökande, och kyrkobrukens förklaring.
De namngifna personer, som deltogo i dessa beslut voro, in-
beräkvad Laurentius Andrex, mötets president, på erkebiskops-
stolens vägnar, och konungens fullmäktige, till antalet fyra-
tio "), af hvilka tre biskopar, fyra andre prelater och utom
dessa femton kaniker, elfva kyrkoprester, bland hvilka månge
äfven voro kaniker, från stiftens förnämsta församlingar; tre
predikanter, till hvilka vi räkna Olaus Petri, och åtta munkar.
Flertalet stod således på platser, hvilkas grund genom re-
formationen vacklade. På besluten i Vesterås och Örebro
stödde konungen sitt handlingssätt, åberopade dem idkeligen,
och med icke mindre utan snarare med större skäl, än om
något annat lands kyrka, kan om den svenska sägas, att re-
formationen icke påtvingades den, utan att den reformerade
sig sjelf. Medgifvas må, att konungen stundom gick utöfver
besluten, och att äfven missnöje förspordes inom kyrkan,
men detta lärer väl icke i det ringaste afvika ifrån menskliga
sakernas vanliga gång, så snart en kraftig vilja finnes, och
en gammal bildning skall förändras.
Vi måste förbigå läroreformens utveckling, hvilken mr.
Olof hade på sin del, under det mr. Lars förnämligast syssel-
satte sig med författningens förändring. Sedan nya testa-
+) ”Flera andra klerker” sägas ock hafva varit närvarande. Från
Åbo « stift synes ingen hafva varit med. SE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
