Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Anjou, L. A. Strödda anmärkningar rörande svenska kyrkoreformationens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
De tvenne förste reformatorerne hade nu fallit. År 1539
börjades emot dem en rättegång för bögmålsbrott. Anklagel-
sepunkterna, till hvilka ett utkast ännu förvaras, uppsatt,
af Peultingers hand, gifva ej full visshet för att bestämma
desse mäns brottslighet; men ganska starkt framlyser missnö-
jet med Laurentii Andrex egenmäktighet i reformationsverket,
både i att först föra framåt och att sedan hålla tillbaka. De
dömdes till döden d. 2 Januari 1540. Laurentius friköpte sig
med en betydlig penningesumma af egna medel, Olof med en
dylik, sammanskjuten för att rädda den älskade läraren af hans
församlivg i Stockholm. Lars afträdde från denna tid från det
verksamma lifvets skådeplats. Olof fortsatte ännu sin verk-
samhet, ehuru med bruten kraft. Ännu sedan måste han dock
emoltaga förmaning från konung Gustaf, att ”icke alltid hug-
ga så mycket på öfverhetens sköld som han plägar.” Begge
afsomnade i April månad 1552, på en "gång lemnande den
verld, der de i endrägt samverkat för samma höga ändamål:
Desse män voro stormen och jordbäfningen. Mellanspelet
af Peutingers och Normans reformförsök skulle vi vilja kalla
elden. "Ljudet af det sakta vädret var Laurentius Petri. -
En stor klokhet låg deruti, att då en reformationen -till-
gifven man skulle upphöjas på svenska kyrkans främsta plats,
Upsala erkebiskopsstol, ingendera af de partimän, som dittills
gått i spetsen för förändringen, dertill valdes. Detta val var
i öfverensstämmelse med konungens önskan, men då Lauren-
tius af det i Stockbolm församlade presterskapet år 1531 ut-
sågs, enligt uppgifter sem kunna anses trovärdiga, med ett
antal röster, ”som voro väl på annat bundrade” t), och af de
få röster som frångingo honom, de flesta tillföllo Laurentius
Andree, så lär man kunna kalla detta val, som i spetsen för
kyrkan ställde en protestant, kyrkans fria val.
Laurentii Petri Hf före bans val till erkebiskop är nästan
alldeles obekant. Äfven de tio första åren af hans embetsför-
valtning äro temligen obemärkta. Han visiterade i sitt vid-
sträckta stift, och sysselsatte sig, ”jemte flera andra, som med
honom i detta arbetet voro”, med bibelns öfversättning. Den-
") Rasmus Ludvigssons Krönika,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
