Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Anjou, L. A. Strödda anmärkningar rörande svenska kyrkoreformationens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 :
na öfversättning framlemnade han fullbordad år 1344. Nya
testamentet fade utkommit redan 1326, enligt den allmännaste
förmodan öfversatt af Laurentius Andre. Äfven denna öfver-
sältning var nu å nyo granskad; och en förändring hade deri
Så som är högst betecknande för svenska kyrkans skaplyn-
"År 1526 brukas i nya testamentet för ordet presbyteri
ödet äldste, såsom äfven Luther i sin tyska öfversättning tol-
kar det. Men i 1541 års öfversättning insattes i stället ordet
prest: en förändring som synes antyda en önskan att icke
för långt aflägsna sig ifrån den äldre kyrkans åsigter och för-
fattning. Förändringen faller så mycket mer i ögonen, som
den framträder omedelbart efter de Peutingerska förordnin-
garna, som endast tala om andeliga och predikanter, enligt
protestantiska Tysklands bruk, hvilket lemnar ordet prest en-
samt åt romerska kyrkan.
"Laurentius förestod "erkebiskopsembetet i fyratiotvå år.
Efter tio år framträder han 1341, ställande sig icke blott i
värdighet, utan ock i verksamhet och inflytande, på kyrkans
främsta plats. Det första steget var den fullbordade svenska
bibeln. Det sista steget var trettio år derefter den första
svenska protestantiska kyrkoordning, utgifven 4571, antagen
på ett kyrkomöte i Upsala 1372; året före erkebiskopens död.
Mellantiden var icke lugn, ehuru lugnare än de tjugu år, hvilka
föregingo, och de lika många som efterföljde. Laurentius var på
en gång mild och allvarlig, undfallande så mycket hans samvete
tillät, men fast och orubblig, deröfvertygelse eller samvetspligt
fordrade fasthet. Så i förbållande till konungen, då fråga var
om hans tredje förmälning. Så ock vid striderna inom kyrkan.
Dessa: rörde: vid denna tid isynnerhet H. H. Nattvard: de olika
åsigterna af förbållandet mellan brödet och vinet och Kristi
lekamen och blod medförde äfven flera med bäftighet omtvi-:
stade frågor om lämpligheten eller ens södligketen af flera
Körkobruk. vid messan. : Laurentius Petri vidhöll orubbligt den
grundsats, att ingenting borde införas eller borttagas derföre
att annorstädes så skett. Man borde afse hvad här vore lämp-
ligt och nyttigt, blott att ingenting vidhölles eller infördes,
som stridde emot Guds ord. Så snart man var förvissad att
icke hafva Guds ord emot sig, borde man: icke fråga efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
