Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Anjou, L. A. Strödda anmärkningar rörande svenska kyrkoreformationens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
i Mähren, de som skulle fullkomnas, eller för hvilkas flykt
eller återfordrande man ännu mera fruktade, skickades till
Rom. För många af dessa, som stodo faste i påfvisk bekän-
nelse, hade fäderneslandet om några år tillslutit sitt sköte.
Under tiden gick konungen orubbligt sin väg framåt,
med råd och biträde förnämligast af sin sekreterare Fechten.
Sedan han under första åren efter svenska thronens intagande
utfärdat, äfven i samråd med erkebiskop Laurentius Petri d.
ä., åtskilliga förordningar för ordning och skick inom kyrkan,
sedan efter dennes död hans måg Laurentius Petri Gothus blif-
vit till erkebiskopsembetet invigd med kyrkoseder, som under
den sednare tiden varit aflagda, utfärdades år 1376 den be-
kanta litorgien eller röda boken, föreskrifvande en större hög-
tidlighet vid gudstjensten genom böners mängd m. m., inskär-
pande hos presterna, hvad ock annars låg konung Johan sär-
deles om bjertat, en djupare käösla af embetets helighet ge-
nom bkögtidlig förberedelse för messans firande. Nattvardens
hållande i helgd och djup vördning var förnämsta syftemålet.
Kyrkobruk och böner voro tagna från romerska messan. — Den
nye erkebiskopen skref företalet till liturgien. "Tvenne förvil-
lelser stodo vid kristendomens sida, vanhelgd och vidskepelse.
Förfäderne hade rTåkat in på den sednares väg. Men då re-
formationen borttog vidskepelsen, så vore fara att den i stäl-
Jet fört till religionens vanhelgd. Liturgiens ändamål vore att
återföra kyrkan in på den rätta medelvaågen mellan dem begge.
Man har stundom yttrat, att liturgien var en afsigtlig för-
beredelse för påfviska kyrkan. Så ansågo likväl de påfviske
sjelfve den icke. De välkomnade den som ett bevis på ett
till deras sig närmande tänkesätt. ”Men”, skref kardinal Ho-
sius till Herbst, ”men hvad blifver detta af? Huru kan kär-
lek vara i söndringen? Hvilken kan gilla, att konungen upp-
förer sig som påfve och styrer församlingarna efter sitt godt-
finnande. Man bör framför allt öfvertyga konungen, att han
bör söka vara kyrkans son, icke öfver kyrkan, o. s. v.”
Redan innan liturgien utgafs, hade 1575 ett försök blif-
vit gjordt till kyrkoförfattningens förändring genom en ordi-
nantia, som skulle vara en förklaring och fyllnad till den år
1572 utgifna kyrkolagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
