Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Anjou, L. A. Strödda anmärkningar rörande svenska kyrkoreformationens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
genomdrifva liturgiens antagande, ”Sjelfva tvångets bitterhet
har rört några tjenares hjertan, att de fästat sig vid Tertul-
liani ord: den lag, som ieke vill låta sig pröfvas, är med skäl
misstänkt. Och då liturgisterne icke kunna försvara sina dik-
ter ur Guds ord, taga de sin tillflykt till fädernas vittnesbörd,
hvilka just visa deras arbete vara blandadt med påfvisk vill-
farelse, och straffa dem för afvikelse från sanningen. Likväl
föregifva de sig af fromt nit befordra Guds dyrkan, och vilja
väcka menniskornas sinnen och bhjertan till fromhet, likasom
Gud ej vore mäktig att göra detta genom sitt ord, utan be-
höfde menniskors hjelp.” Dessa ord äro af Salomo Birgeri,
hvilken, då han som pastor vid Stockholms storkyrka vid al-
taret höll messa efter liturgien, förskräcktes af en syn, fruk-
ten af långvarig samvetsoro, afbröt gudstjensten, gick gråtan-.
de hem, och genast bos konungen uppsade sitt embete. ;
= Sjelfve liturgiens förespråkare, erkebiskopen Laurentius
Petri Gothus, hade haft största svårighet att genomdrifva li-
turgiens antagande i sitt eget stift. Motpartiet förstärktes se-
dan, ju längre dess mera, och besluten vid Upsala möte, fyra
månader slet Johans död och nästan i ögonblicket af en påf-
visk konungs uppstigande på thronen, bevisa, hvilka djupa röt-
ter protestantismen under de föregående pröfningarna slagit i
"svenska folkets sinnen.
Ett folk, likasom den enskilda menniskan, är i allmänhet
starkt och mäktigt inom menskliga odlingens område, i sam-
ma mån det har en rik egen erfarenhet. - Minnet af fädernas
strider, lidande och segrar, är för folken denna erfarenhet,
är folkens hjerta. Sverige blef starkt, renadt och endrägligt
i sin kyrkliga tro, isynnerhet genom striderna i konung Johans
tid: den renare och ädlare form, i hvilken den liturgiska ka-
tholicismen, om vi så få kalla den till skillnad ifrån den pa-
pistiska, framträdde, synes först eller mest hafva framkallat
de iare qval och själsstrider, genom hvilka sanningen blifver
för årbundraden folkets arf och besittning. Åt denna styrka
och renhet, och särdeles åt denna enhet, att ”Sverige vardt
en man”, bör tillskrifvas den kraft, som gaf i de följande ti-
derna det till antalet ringa, till yttre medel fattiga folkels
röst en så stor vigt vid afgörande af mensklighetens öden.
L. A. ANJOU.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
