Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Thomsen, Grimur. Karaktäristik öfver den Isländska Litterturen (öfvers. af C. S.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
var stilltr .vel), var. vänlig mot alla, sen till yrede-och till en
viss punkt fridsam; att han. var sina ’vänners vän och sina fi-
enders:i fiende, bäggedera’ till :gagns;- dock anföres äfven. ett
försonligt. .sinnelag.såsom–en god egenskap; -bndantagandes i
fråga om blodshämod.. Den. nordiska :sedoläran förstod sig icke
på ett sådant slags försonlighet på den dräpne frändens.väg-
nar, - ty! denne var den skymfade och han kunde ej försonas
genom annat, än att skymfaren utplånades från de lefvandes
tal. Lagstiftningen sökte. visserligen att hindra: det genom
blodshämnden. orsakade! störandet af det allmänna lugnet-me-"
delst sådana : stadganden, som ’vid’ hvarje dråp lade penning-
böter, högre eller lägre, allt efter den dräpnes större: eHer
mindre - värde, och på detta sätt blefvo dråpamål också: vid
många tillfällen bilagda; men den gamla sedvänjan hade dock
rotat: sig allt för djupt i folkets sinne’, för att ju icke, under.
flere "århundraden efter kristendomens antagande i norden,
blodshämnden blef ansedd såsom det enda fullt ädla sätt att
slutligen afgöra ett ’dråpamål: mottagandet af penningböter
ansågs. deremot såsom något, som åtminstone gränsade till låg-
het ck girighet "). - Höfviskhet och värdighet stå nu i för-
bindelse med: sjelf.beberrskningen; derefter sträfvade likaledes
Nordboen;, och ansåg det höra till: mannens förnämsta prydnad
att hafva ett höfviskt väsende, sköna och behagliga later, samt
att väl kunna lägga sina ord. Också detta framhålla Nordens
historiska skrifter jemt och samt, och der ställes det väl också
merendels i:förening med kroppslig. fägring och personligt be–
hag; dock, det är ej häller just någon brist på handfaste käm-
par, hvilkas muskler väl svälla något ut öfver skönhetslinien,
men som lika fullt äro. utmärkte genom ’sin värdighet och ett.
skönt manligt väsende. - De framträda med detta sanna sjelf-
förtroende, hvilket vunnits genom en rask ungdomstid, genom
vikingafärder och nötning mot många olika slags menniskor.,
och hvilket stärkes utaf medvetandet af eget värde, som hvar-
je dag -häfdas genom ett nytt rön af mannamod och hbugfast-
+) ”Hann ber brödur sinn i sjögt” (han bär sin broderi pungen)!
= sade man hånande om den, som tagit mansbot af sin broders bane=
mange en "Öfvis. Anm. =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
