Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Thomsen, Grimur. Karaktäristik öfver den Isländska Litterturen (öfvers. af C. S.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
naturligtvis med de undantag, som bafva sin orsak i medfödda
anlag och i en egen utveckling. = = ;
Långt ifrån att förlitandet på egen köat skulle leda -till
råhet ock vilda seder, utvecklade det naturligtvissmycket mera
sjelfbeherrskning och höfviskbet hos våra förfäder. Det nor-
diska barbariet Iigger bakom denna tro, och spår: deraf finnas
blott i en och: annan af de myther, som angå Asarnes strid med
Jättarne, och i den del af den fernnordiska historien, hvilken
sjelf på visst sätt är mythisk och som vänder sig omkring små-
konungarnes inbördes: tvistigheter och strider förrän fylkes-
staterna eller landskapsrikena i Norge, Danmark: och Sverige
blefvo samlade till endast ett i hvardera af hufvadländerna.
Det är likasom i Forn-grekland; der utvecklade sig ej häller
någon egendomlig: odling förrän de skilda stammarnes böljning
hade satt sig och det ethiska ehaos hade söndrat och afrun-
dadt sig till ordnade och bestående stater, likasom äfven hos
Grekerne spår af råhet finnas synnerligast i de äldsta theogo-
nierna med dithörande mysterier. Sedan Norden först hunnit
till en viss grad af religiös och politisk fasthet; försvann Också
der råheten alltmera, och ett lika mycket med den rätta in-
dividuella som med folkfriheten öfverenstämmande ’sjelfberre-
döme blef en genomgående egenskap hos den gamle Nordbon.
I ungdomen drager han om sommaren på långväga. vikingatåg
till: främmande länder , för att vinna gods och ära; borta är han
en skräck för de främmande stränder, han hemsöker, hemma
är han ett efterdöme af vänsällhet och munterbet; vintern öf-
ver: sitter han i ro på sin faders gård med sina "män; dagen
förflyter under lekar och vapenöfningar, men när brasan under
. den mörka aftonen flammar och sprakar i hallen, samla sig de
unge kämparne kringom dryckesbordet, förtäljande sina egna
äfventyr och lyssnande till den gamles tal, som bevisar dem;
huru helt annorlunda dugtig och utmärkt man dock var i hans
ungdom. När den unge Nordbon sålunda rasat ut, gifter han
sig, slår sig till ro på sin faders oOdalshemman och blifver
hemma för att sköta detta, och drager endast dädan, närchan
af konungen kallas till ting eller ledungsfärd.
"> Det framhålles alltid i de gamla sagorna såsom något be-
römvärdt och skönt, att en man egde sjelfbeherrskning (hann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
