Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Thomsen, Grimur. Karaktäristik öfver den Isländska Litterturen (öfvers. af C. S.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
87
naturskildringar eller i allmänhet ej i det reflexivt lyriska,
utan hennes karaktär är nästan uteslutande episk och drama-
tisk. Hon är icke rik på bilder, men de få bilder, som Ed-
dasångerna på sina ställen innehålla, framkomma af en inre
nödvändighet, slående och upplysande, och uppväga derföre
de nyare poeternas oberättigade och framkrystade bilder i bun-
dradetal. Nordens natur är icke rik på blommor; det nordi-
ska skaldskapet ej bäller; men den nordiska naturens höghet
och stränga allvar, omvexlande med idyllisk vänlighet, afspeg-
lar troget den nordiska poesien. Litteraturen är kysk som den
nordiska stjernbimmelen; men slår hon sig någongång lös, så
talar hon i sjömansspråket, hvilket allt intill våra dagar i Nor-
den har bibehållit sin fordna djerfbet och föga nogräknade
humor. Förställning och sipphet kunna ej trifvas i sjöluften,
och merniskans sinnen föras utöfver det alldagliga mot det
höga, när mare undique et undique coelum. |
Kaste vi nu en blick på formen, framställningen och sti-
len i den Isländska litteraturen, så kan hon med full rätt be-
nämnas klassisk. Hon är så till vida genomskinlig för sitt in-
nehåll, som detta derigenom framstår i sin klarhet. utan att
några främmande elementer eller något öfverflödigt deriemte
inblandas; det yttre omsluter det inre åtsittande och spänstigt.
Författaren döljer sig uti sin framställnings renhet och klarhet ;
man märker ej till honom, ej häller till sjelfva arbetandet:
hammarens gång höres icke, ej häller filens gnissling, som
fallet är hos så många nyare, hvilke icke låta sig nöja med
alt vi se, hvad de gifva oss, utan tillika vilia underrätta 088
om, huru denna skatt bar kommit till. Det är ett märkeligt
förhållande med de mythologiska Eddasångerna (med de histo-
riska bhafver det sig annorlunda), att ehuru vissa utaf dem
uppenbarligen äro diktade af en enda skald, så alt de icke
kunna hafva tillkommit på samma sätt som folkvisor och folk-
sånger, att man det oaktadt icke engång har någon gissning
om deras författare, eller tiden, när det skett. Af Snorri
Starluson förmärker man i hela hans Heimskringla intet, un-
dantagandes i företalet. Sedan ban på sitt korta och klara
sätt gifvit en vink om sina källor och om arbetets plan, bör-
jar han berättelsen; men i samma ögonblick tystnar Snorri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
