Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [7] Wingård, af, Johan. Minnen af händelser och förhållanden under en lång lifstid. Häft. I—VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
kunnat förutse, alt man så skulle i tidernas längd belamra
sig med en massa af icke stridbara personer”; och tror att —
om vid krigets utbrott alla fruar och barn blifvit aflägsnade
ur denna Noaks-ark, med undantag af kommendantens stolta
maka (!), samt älla provisionella bushållsinrättningar blifvit ned-
rifna, för att lemna rum: åt en förstärkning: af friska trupper
och befäl, — vi då icke så hastigt hade förlorat. För
och Fiönladd (I, 59—41).
Sedan, förf. återkommit till Stockholm och der ”till Fri-
berrinnan (Silfverskjöld) aflemnat hennes herre och man”, re-
ser ban ensam efter några dagar hem till sina föräldrar på
Björkeris prestgård i norra Halland, men innan man vet ord
utaf dansar han på nådig befallning öfver till. Pummern, der
han i Stralsund skötte sin tjenst på förmiddagarna och om
aftnarna superade i de rika possessionaternas hus) under vin-
tern 1804 och 1805. Den treåriga vistelsen i Pommern
och Tyskland från hösten 4804 till samma tid 4807, hvilken,
enligt förf:s egna ord, Just aldrig blef. ”särdeles farlig eller
rätt ledsam, om icke i anseende till de dåliga dispositionerna
i allmänhet, såsom vidtagna i fåvilsko, SHA följe af hög be-
fallning, någon gång gifven på stället, men för det mesta
skriftligen meddelad från Sverige” (I, 69), — utgör egentliga
föremålet för slutet af 41:sta, samt hela 2:dra och 3:dje häf-
tena. Skildringen af detta olyckliga fälttåg, ”utan rimligt än-
damål börjadt, utan ära slutadt”, erbjuder för bäfdateeknaren,
för fosterlandsvännen och hvarje bildad de vigtigaste bidrag,
de interessantaste — om: än icke alltid de lyckligaste — lä-
gen och tilldragelser. Allt grupperar sig, som man kan tänka,
kring Gustaf IV Adolf; den enda personlighet, som i förf:s .
omdöme tycks vara ohjelpligt fallen. "Framställningen är må-
Jande och full af Hf; men kunde måhända varit kortare (HI,
485). Men man vet, att kriget gick framåt endast med tupp-
fjät och att förf. haft för afsigt att visa, buru det ej kunde
annat, så länge den ”i åminnelse bedröflige, fåfänge, envise,
sjelfkloke och i högsta grad retsamme” (IL; 1) konungen sjelf
böll i styret. Att ”taga misskända förmäns försvar, samt
skingra så på befäl som manskap möjligtvis kastad skiaga för
utgången af detta Pommerska krig, med alla dess dårskaper
och misstag” (1, 72); att visa hvem det var, som frälste den
af konungen på Rägen ”i sticket lemnade” svenska arméen,
räddade dess ära och slutade kriget; att ”riktigt sjunga ut,
öfver det lumpna, skefva och på partiåsigter grundade sätt,
hvarmed man uppfattat detta krig och bedömt de deruti dölj.
tagande personer” (UI, 4835); — allt detta bar varit och blir
väl ännu en gång den ädle förf;s syftemål. Den tidiga ”dis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
