Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [7] Wingård, af, Johan. Minnen af händelser och förhållanden under en lång lifstid. Häft. I—VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
öfver händelserna”, hittar han ändå till slut rätt på den lem-
nade trådändan, om än aldrig så fin, och ”svänger sig” förr
eller sednare ”in uti filen” af sina minnen. En sådan ”Frem-
angsmaade”, som dansken säger, går det välicke an att kalla
dialektisk i den stränge filosofen Hegels mening, utan kanske
rättare episodisk. Förf. ”knyter vid”, men tappar aldrig
hufvudtråden. Söker man exempel på en rik och lflig s. k.
idé-association, så kan man gå till statsrådet W:s ”Min-
nen.” Detta om formen. Nu till bevisen för vår utsago,
eller till innehållet.
Detta skiftar, som sagdt är, i många färger. Grundtonen
i taflan torde dock vara avt söka i de partier, som föreställa
scener ar krigshistorien och politiken. Vare detta ingalunda
nämndt, för att stöta alla de läsare och läsarinnor för huf-
vudet, hvilka aldrig haft och aldrig kunna få något hufvud
för krig och politik. Vår förf. är på intet vis ensidig: han
berättar för alla, liksom ban lefvat med alla, ty ämne fattas
icke. Vi vilja nu försöka följa honom på den stora bhufvud-
stråten; de små frestande bivägarna gå vi tillsvidare förbi. —
Det "fromma hemmet” lemnas, och efter vederbörlig tid lem-
nas ock Upsala och Stockbolm, då vår förf. med kaptensfull-
makten på fickan vänder åter till Götbeborg för att praktisera
i silt kära yrke — artilleriet. Snart derpå; förmodligen 1804,
reser han som adjutant med chefen för götba artilleri-rege-
mente, baron Silfverskjöld till Finnland, der ban bjelper till
att mönstra och inspektera det der i landet vidt kringspridda
artilleriet, men deremot på alldeles egen hand en vacker af-
ton, utan annan ledning än sin karta och sin lilla finska ord-
bok, rider vilse i den vilda skogen i grannskapet af Poron-
salmi. Efter en mödosam upptäckt af en samling finnstugor,
fulla med nakna menniskor, både gamla och unga, af båda
könen, till och med tatuerade från hufvudet till foten af sot
och solbränna, samt efter vederbörliga, å ömse sidor till större
delen oförstådda, tilltal räddas omsider den vettgirige adjutan-
ten från faran att antingen blifva ihjälslagen eller skjutsad till
landshöfdingeembetet i Koupio, och återfinner glad sin gamle be-
dröfvade och letande baron (1, 49—54). Om Sveaborg sä-
ger vår förf. att han ”ansåg denna garnisonsplats vara den
otrefligaste man kunde tänka sig, nära gränsande till en lands-
förvisningsort”; finner utrymmet otillräckligt och liknar vakt-
parads-exercisen vid ”Friberre von Mänchhausens manége på
thebordet” och ungkarlslifvet vid ett munklif. Befälet med
sina familjer mådde deremot bältre och hade utrymme nog,
på det storartade fästningsverkets bekostnad. ”Jag gör e-
medlertid Ebrensvärd den rättvisan”, säger förf., ”att han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
