Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [7] Wingård, af, Johan. Minnen af händelser och förhållanden under en lång lifstid. Häft. I—VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
(36—57). Vackra äro de på flera ställen i detta sista häfte
yttrade ord, hvarmed förf. vill inom historiens område för-
flytta det lugna, nästan politiskt fromma, redbara och mot
Svenskarne vänliga i Norskarnes nationallynne på den tiden.
Vårt sista bevis på att förf. lefver ej blott i minnet, men
ock bar blick och sinne för våra dagars vigtigaste strider, må
blifva några af förf:s egna ord, dem han ”vågat anmäla till sam-
tidens. begrundning.” De gälla ett ordnadt kustförsvars
förhållande till det inre centralförsvaret och flottan (II, 472
—175; V, 96—111; VI; 41—48). - Se här! . ::. ”i högsta
grad är jag intresserad uti fäderneslandets ändamålsenliga för-
svar, men önskar se det baseradt i land, ej på öppna sjön,
då vi numera icke ega ultramarinska besittningar att undsätta
eller landstigningar att göra på främmande kuster.” Vi undra
om icke dessa ord förtjena vederbörandes synnerliga uppmärk-
sambet. Vi återkomma till denna och flera frågor en annan
gång.
Nu blott två anmärkningar, innan vi stiga upp från den
högvigtiga recensentstolen! Något, som man saknar vid förf:s
detaljerade, ofta afbrutna, berättelser, är en noggrannare tids-
bestämning. Icke sällan befinner man sig i samma belägen-
het och samma förlägenhet, som vid läsningen af bref från en
kär fruntimmershand, som. skrifver -om’ allt, utom — datum.
Och den andra? - Jol! förf; finner i den gamle major Qvist uti
Woolwich och dess pietet för sin gamla, men tyvärr! på an-
nat håll lyckliggjorda, älskarinna ett ”verkligen psykologiskt
exemplar af menniska” (V, 75—80).; Så tro vi oss äfven fin-
na, att förf. sjelf är ett ”psykologiskt”- bevis för den satsen,
att man aldrig blir för gammal att lära; ty förf:s stil, som i
början mera ofta visade sig svag och osäker i grammatikaliskt
hänseende, har sedermera vunnit en märkbar hållning oeh sä-
kerhet.
Uppriktigt önskar slutligen rec. och mången läsare med
honom, att den opartiske och lefnadsglade minnesteeknaren
ännu måtte få länge lefva i sina minnen och för sina minnen.
Vi vilja icke fästa oss vid den aning, som förmått honom att
just nu komma med en och annan episod, just nu sluta med
de konungsliga ”afskedsorden”; hvilka tillhöra en långt sednare
period af hans lefnad. Denna; liksom lefnadsteckningen, åter-
för i minnet den täcka vindelörten, convolvulus arvensis, som
också bär blommor på sin greniga, slingriga stjelk, ljufva och
intagande genom sitt fina doft och sin enkla skönhet.
KEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
