Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [8] Herr J. A. Hazelii skrift om Läroverksfrågorna, granskad af en gammal Skollärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
ma billighet mot personer som i sak, och icke låtit sig af ett
fördomsfullt nit förledas till svåra misstydningar af olika tän-
kandes motiver. Redan från början har han tagit för gifvet,
att anbängarne af den gamla och nya skolformen äro fiender
sinsemellan. Reformvännerna äro ”affällingar, som, för att fin-
na en sjelfursäkt för sin nya tro, alltid frestas att tala illa
om den de öfvergifvit.” Utan ”känsla af egen ofullkomlighet,
vilja de göra sig stora genom andras förklenande.” — ”De
orda vidt och bredt om religiös bildning, men buruvida de
dermed mena cn sann inre gudsfruktan, ett varmt kristligt
sinnelag, förefaller tvetydigt.” — ”Betraktelser, som skulle böja
menniskan till ödmjukhet och tillbedjande vördnad för Guds
allmakt, hafva ingen omedelbar praktisk nytta och förordas
derföre icke.” — ”De föra striden med ett sådant pockande
— och en så sekterisk förkättringsanda, att en lugn pröfning
icke kan ega rum.” — De klandra ”med skadeglädje och öf-
verdrift till sin och andras förlustelse.” — ”De äro orolige —
gå till torgs med sina känslor och utbasuna silt missnöje —
nitälskare, som med säkerhet utbasuna sina nya läror.” Men
det är tröttande och ändamålsltöst att upprepa dessa och dy-
lika invektiver, som förnyas snart sagdt på hvarje sida, och
som sålunda ”utkastade i högen”, icke förtjena något afseende,
än mindre vederläggning. Afven förf. medgifver, att skolan
har brister; och den har tyvärr ännu flera och större, än han
erkänt. Ar det då ett ondt att framhålla dessa? Kunna då
någonsin brister afbjelpas, utan att kännas? Om alla, såsom
förf. önskar, tegat stilla, så skulle man ännu stått på samma
punkt, som för några decennier sedan. Ar det då så alldeles
omöjligt eller ens sannolikt, att de, som framhålla brister
och yrka på reform, kunna ledas af rent nit för skolans och
ungdomens bästa? Och om så är, måste icke en så samvets-
grann man, som förf., ”känna ett stygn i sitt bjerta” öfver
den så ofta upprepade, allmänt afkunnade förkastelsedomen
öfver samtlige reformvännerna.
Framför alla måste herr Hazelius behandlas såsom fiende.
Orden falla sig sålunda: ”den som vill vara med i striden om
det bästa skolsystemet, får icke vara okunnig om Hr H:i skrif-
ter. I honom har den nya skolan sin vaksammaste försvarare,
den gamla sin uppenbaraste, kanske farligaste motståndare.
Alltid står han färdig att slå till, men förstår att så välja
tiden, att fienden icke hinner sätta sig till motvärn.” — ”Han
missbrukar öfverdådigt sin färdighet som skriftställare och är
betagen af sjelfförvillad okunnighet och veld” — hvarföre han
ock ”blundar i ett fall men har ögonen öppna i ett annat.” —
Hans språk är ”hånande, oförenligt med lugn pröfning.” —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
