Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [8] Herr J. A. Hazelii skrift om Läroverksfrågorna, granskad af en gammal Skollärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
ställen och anmärkningarna hafva dock gjort behörig verkan.
Härutinnan , som i annat, beror allt på: lärarnes klokhet och
urskillning. Att: aflägse. harodes anböriga kunna taga lärjungens
parti emot tlärarne : är väl möjligt, men dock sällsynt... Och sådant
kan ju inträffa vid hvilka bestraffningar som helst.
Nu frågas, hvarifrån förf. hemtat den förvända: föreställ-
fn, att lärarne skulle införa anmärkningsböcker derföre,
att det vore mycket vigare att dymedelst skjuta ifrån sig all
tillsyn öfver lärjungarne. Hafva då anmärkningsböcker blifvit
införda för att minska lärarnes besvär oeh TA föräldrarnes?
Hafva de icke fastmera kommit i fråga just der man mycket
ömmat för lärjungarnes sedlighet? Hafva icke skälen varit 4:o
att man utom föreställningar måtte hafva ännu en bestraff-
ningsgrad att tillgå, innan man grep: till kroppsaga, hvartill"
unge, häftige och oförfarne lärare finna sig nog benägna. Sät-
tas åter anmärkningsböckerna i förening med straff klass, hvari
lärjunge nedflyttas, då ban ieke af förnyade varningar och an-
märkningar låtit rätta sig, så kan intet förbastande med kropps-
aga ega rum, emedan läraren får tillräcklig tid att betänka
sig. - Agan verkar ock kraftigare, ju mera sällsynt den är; då
den deremot ibland en talrik ungdom; dagligen och stundli-
gen förnyad, verkar likgiltighet, hårdsinthet och styfhet eller
ock ett förtryckt och slafviskt sinnelag, hvilket allt, så snart
lärjaungarne växt ifrån agan, öfvergår till uppstudsighet och
sjelfsvåld. - Skulle likväl någon gång vid gröfre öfverträdelser
t. ex: vid uppenbar trotsighet eller sidovördnad emot lärarne
ögonblicklig aga vara det enda tjenliga och verksamma bote-
medlet: så bidra hvarken anmärkningsböcker eller straffklass
att gå varningsgraderna förbi och gripa till agan. Dock har
erfarenheten visat, att sådana undantag högst sällan behöfvas.
Skulle straffklass vara förkastlig endast derföre att den, så-
v som orden falla sig, är något ”korrektionsmessig”, så borde
ju kroppsaga så mycket mera afskaffas, emedan den kunde
erinra om spöstraffet. i
”Hvad vår tids upplösning i moraliskt hänseende vidkom-
mer, säger förf.. är det hårdt och obilligt, att vilja låta gam-
Ia skolan bära skulden derföre.”— ”Den egentliga orsaken
till det öfverklagade onda, är dn ljumhet, den verkliga köld,
som råder i religionssaker.” Ja! beskyllningen är orättvis, om
skolan dertill icke gjort sig saker... Men om nu verkligen så
är, att de religiösa angelägenheterna hvarken i lära, skoltukt
eller efterdöme blifvit och äro i skolan så vårdade, som sig
bort, måste icke då skolan dela skulden med hemmet och
umgängeslifvet i-allmänhet? Förf. har hårdt klandrat dem,
som framhållit skolans brister; här har han dock icke kunnat för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
