Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [8] Herr J. A. Hazelii skrift om Läroverksfrågorna, granskad af en gammal Skollärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
finnas — åtnöjer sig med att i andra hand genom öfversättningar
och andra hjelpredor vända sig klassicitetens frukter till godo,
men försmår att på latinläsningen uppoffra en dyrbar tid.
Hvad de latinska auktorernas större eller mindre lättfatt-
lighet vidkommer, behöfver man ju endast nämna, att af ung-
domen läsas Cornelius, Ovidius, Cicero, Livius, Virgilius, och
erinra, att i alla dessa, Cornelius knappt undantagen, ”finnas
meningar, hvilka kunnige latinare flere gånger och med ganska
skärpt eftertanke behöfva genomläsa”, ja! till och med icke få
ställen, hvilka efter tusenåriga bemödanden af de lärdaste män
icke kunnat fullt utredas. Detta har förf. då han sjelf un-
dervisat i latinet och dervid begagnat Ciceros bref, säkert
icke så sällan fått erfara, ehuru han nu i ifvern glömt detta.
Huru svårt ställe är ej t. ex. Epistolarum ad Fam. Lib. XIL
IV. Cicero Cassio S. Vellem Idibus Martiis me ad coenam in-
vitasses: reliquiarum nihil fuisset. Nunce me reliquig vestra
exercent, et quidem pråeter ceteros me. Äfven Ep. ad quin-
tum Fratrem Lib. IL cap. 15 extr., många andra att förtiga.
— Vid öfversättningen från moderna språk till latin, ökas
svårigheterna betydligt och saken utfaller icke sällan så, att den:
latinska versionen icke kan begripas utan att jemföras med o-
riginalet. Häröfver hade berr H. yttrat: ”ett språk, der en
svensk tanke, en ganska vacker och ädel tanke, icke kan återgif-
vas, utan att man hos romerska författare måste rådfråga sig,
huru de, efter sin tids kultur, skulle tänka sig det svenska begrep-
pet, och hvilket således blir ett helt annat begrepp.” Här-
emot hafva väl de lärdaste latinare intet att invända, och san-
ningen häraf kan icke ligga utom förf:s erfarenhet. Men som
han synes hafva förgätit den, vill ref. genom ett par exempel
erinra honom derom. Må han taga för sig någon svensk af-
handling öfver något ämne, som ligger helt och hållet inom
den moderna bildningens gebit, t. ex. ur den nyare filosofien.
Må han öfversätta detta på latin. Låt sedan en annan lati-
nare, för hvilken originalet är okändt, återgifva den latinska
öfversättningen på svenska, och det ”vore underligt om icke
begreppet på mänga ställen skulle blifva ett annat.” Förf.
har sjelf med välförtjent loford omnämnt Tranérs latinska öf-
versättning af ”Nattvardsbarnen:” Må nu hvilken latinare som
helst, obekant med originalet och Tegnérs skaldskap, med
ledning af latinska språkets genius, lexikon och grammatika,
återgifva "Tranérs latinska öfversättning, och man skall verkli-
gen få se, att icke blott språket utan äfven innehållet varder
"betydligt förändradt. Någon skiljaktighet emellan original och
öfversättning skall väl vid nogare påseende visa sig på hvilka
språk som helst, men denna skall dock blifva mindre märkbar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
