Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [8] Herr J. A. Hazelii skrift om Läroverksfrågorna, granskad af en gammal Skollärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
457
i samma mån, som olika språk uttrycka samma bildningsgrad
och föreställningssätt. ; |
Allt, hvad förf. yttrar om undervisningsmethod såväl i la-
tin som modersmål, vittnar om säker takt och beprisad erfa-
renhet. Här kunna många vägar leda till samma mål och å-
sigterna variera efter lärares olika individualitet: Derom är
intet skäl att tviflaa Förf. har således mycket misstagit sig,
då han antager att den gamla och nya skolan nödvändigt må-
ste bekämpa hvarandra härutinnan. De skiljas väsendtligen i
form och organisation, men den undervisningsmetbod, som är
god i den gamla skolan, kan icke vara oanvändbar i den nya
och tvärtom. Här hafva de ännu mycket att lära af hvaran-
dra, om tillräckligt förtroende funnes å ömse sidor. Det vitt-
nar derföre antingen om föga bekantskap med det nya eller
om föga opartiskhet, då förf. synes påstå, att allt som går
bra är den gamla skolans förtjenst, allt förkastligt är den
nyas skuld. Så säger han t; ex: ”Läraren måste gripa in
med kraft, om undervisningen skall bära några frukter.” Den-
na grundsats gäller lika för båda skolformerna, dock framka-
stas den på ett sådant sätt, som skulle den nya skolformen
tilltro sig att uträtta något utan att läraren skulle gripa in
med kraft; hvilket åter är så mycket mera falskt, som den
nya skolformen just gör möjligt att bespara lärarnes kraft i
vissa fall, för att kunna påräkna den så mycket friskare och
verksammare i andra mera väsendtliga. : ;
Vid undersökning om hvilket språk; tyska eller latin, bör
lämpligast följa på modersmålet, säger förf.: ”Om så litet bor-
de mån icke envisas på någondera sidan.” — ”Det är verkli-
gen ändamäålslöst och kältringslikt att sätta sig deremot”, näm-
ligen att tyskan må föregå latinet. Så begynner förf. och lä-
saren föreställer sig nu, att denna-tvistepunkt är afslutad, e-
medan hvarken bkerr H. eller andra reformvänner i allmänhet
yrkat någon betydligare förändring. Men knappt har detta
medgifvande undfallit förf., innan han ånyo börjar röra upp
nytt och gammalt om latinets bildande kraft, om huru likgil-
tigt det är för den blifvande bandtverkaren,: krämaren eller
jordbrukaren, om han i gossåren lärt sig latin eller något mo-
dernt språk (2), om vådan af bildningsliniernas förening m. m.
Härvid får naturligtvis nya elementarskolan och alla, som yt-
trat något till dennas fördel, sitta emellan. Ref. måste bekän-
na, att han af en så erfaren skolman icke väntat sig så myc-
ket ensidigt, skeft och obilligt. De vidrörda ämnena äro e-
mellertid för många och heterogena för att utrymmet här
skulle tillåta en detaljerad vederläggning, Några ord i huf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
