Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [11] Stenberg, Sten J. Minnestal öfver Erik Gustaf Geijer, å Vermlands i Upsala Nations vägnar hållet den 18 Nov. 1847
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17A
och der kan då Tofvat skildra den store man "), aföhvilken
han lärt mest bland alla menniskor — då han, säger jag, il
sitt hem helsades af landets ungdom, som kom för att Sina
honom sin hyllning. Af sjukdom brutna krafter Hödrade ho-
nom att, såsom fordom, gå in bland den älskade skaran. Men
ban blickade Färlekshalt: såsom alltid, ned på de unge, i
hvilkas leder han städse varit den frålljstet” och då desse, i
medvetandet att snart förlora sin älskling, på tonernas vingar
till bonom sände en saknadens fråga: Sfivell skall föra våra
runor så väl, med den äran”? — tolkats tåren i hans öga,
bättre än ord, att ban fattat deras mening.”
Om Geijers Svenska Folkets Historia uttrycker förf, föl-
jande omdöme, hvaruti största delen af läsare säkerligen skall
instämma: ”Det är deruti, han, med hela kraften af silt mog-
nade snille, afslöjat Svenska folkets inre lif och visat, buru
detsamma från sin första politiska barndom, genom med- och
motgång, dygder och förvillelser, uppvuxit till hvad det se-
dermera blifvit: — Geijers mest egendomliga förmåga var —
som bekant är — den att kunna se saker i stort och, om-
vändt, se det stora i saker, der ej mängden upptäckte det-
samma. Hans uppfattning af Svenska Folkets Historia är den
högsta yttring af denna förmåga och haus utförande deraf i
detalj icke mindre beundransvärd. Med djerf hand och säkert
öga grupperar han händelserne, så att det stora och talande
verkligen får tala och ej bortskymmes af biomständigheter.
Aldrig nedstiger han från den böga ståndpunkt, han en gång
intagit, och från hvilken han, beväpnad med snillets fjerrglas,
på en gång öfverblickar det hela och fäster vid hvarje enskild
företeelse den betydelse; honom, såsom länk i detta hela, med
rätta tillkommer ; lösryckta, fristående facta existera för ho-
nom ej, och uppmärksamheten afledes ingenstädes från den
rastlöst fortgående utvecklingen, genom framställaingar af äm-
nen, hvilka på en lägre ståndpunkt kunna vara både gagnan-
de: dh nöjsamma, men här, i bistoriens högre regioner, icke
häfda sin plats. För skarpsynt att låta sitt öga bländas af
det blott lysande och skenbart kraftfalla; Hänför Ban ljuset
till dess källa och kraften till dess sedliga mått, såmedelst
skiljande, hvad han kallar ”Minnets afguderi”, från dess sanna
dyrkan. — Det menskliga i historien, i alla dess former: såsom
seder, lagar, sambällsförbållanden, säger ban sjelf varit honom
Hat för allt vigtigt och dyrbart; och i förmågan att åskådlig-
göra detta under alla odiingsgrader och omiständishetör. att
kunna försätta sig in i en karakter — ett idehvarts eller en
+) Goethe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
