Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [15] Emilie Högqvists Minnesvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
ovanlig känslans ädelhét och måste hafva varit för konstnärin-
nan högstösmickrande: "Detta bref är, i ref:s tycke, det bä-
sta i boken. Nu följer det som upptager bokens större del;
nämligen "ett -”utdrag af Emilie -Högqvists dagbok.” : Dessa
dagboks-anteckningar - bevara minnet af de mer eller mindre
vigtiga tilldragelser, dem konstnärinnan upplefvat under sin
sednaste utländska resa genom åtskilliga länder och trakter af
Europa, under "hvilken resa hon hufvudsakligast skötte sin
helsa, och dels för nöje, dels för undervisning uppfriska-
de" sigaf de theatraliska "konstnjutningar, som i det högre
bildade utlandet sig erbjuda... "Dessa anteckningar innehålla
hvarjehanda; äfven ett och annat vigtigt i anmärkningsväg rö-
rande konsten; men det mesta kan endast hafva samma in-
teresse som mången annan bildad, spirituell och ömsinnad qvin-
nas dagboks-anteckningar.” Der dagboken slutar, vidtager en
kort teckning af annan hand till fortsättning af berättelsen om
hennes sednaste tid och sista stunder. - Derpå följer det tal,
som hölls af Magister Björklund inom HKonstnärsgillet, der en
gemensam minnesfest firades öfver Tegnér, Wickenberg: och
Emilie Högqvist. - Talet inledes af en af Herr Jolin författad
sång, och slutar med verser af talarens egen hand, hvarpå
följer sista” versen ’af slutsången, författad af Magister Rnut
Geijer.
I början af boken finnes en vignett, som föreställer Emilies
grafvård i Turin, med ”ett stenkors med namn, födelse- och
dödsdag, samt en tårpil deröfver.” - Denna vignett är rätt
vacker. På grafven vid dess ena ända befinnes en bänk, der-
vid, på marken vid barrieren, ses en liten balfrund sten,
hvarpå läses ”25”, hvilken tjugufemma förmodligen utvisar,
hvilken graf det är till nummerföljden. Det ligger något sorg-
ligt och hemskt i denna tabellariska nummerföljdsbeteckning på
den från vår svenska fosterjord så långt aflägsna grafplatsen!
Sn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
