Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - M. S. Schiller, Litterär-biografisk skizz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
2 Wallensteins Lager, Die beiden Piccolomini och IWallens
steins Tod; — är, synnerligast den sistnämnda af de tre, en
den högsta förening af skön och djup idealitet med den mest
glänsande och klara realitet: det är en hel verld af reflexion
och känsla, belyst af de herrligaste strålar från poesiens glö-
dande sol. Såsom något egendomligt till ton och komposi-
tion står Waullensteins Lager ensamt bland Schillers verk; och
ehuru denna del af det tredubbla dramat är helt kort och nä-
stan blolt att anse som en prolog, visar sig dock af Schillers
egna bref, att han lagt sig ganska mycket vinn om ”Lägret.”
— I Maria Stuart se vi Scbhillers uppfattning af Qvinnan och
hennes förmåga att handla här i lifvet, hvarom jag redan förut
ordat, framträda i den skönaste form, i det klaraste ljus,
och tillika en djupt poetisk uppenbarelse af dramats rätt och
pligt att vara den högre rättvisans tolk, i det författaren här
uppträdt med det mest gripande försvar för den olyckliga
Maria och en särdeles sträng anklagelse mot Elisabetbs olag-
liga förfarande. Med hvilken uttrycksfull sanning är ej de
båda drottningarnas förhållande till hvarandra skildradt uti den
enda scen, i hvilken de ställas mot hvarandra, — möteti Fo-
tberinghay-parken, — och hvilka hälsosamma lärdomar "för
menniskobjertat stå ej att bämta ur denna, så mästerligt ut-
arbetade seen! Hvad som i Schillers ”Maria Stuart” onekligen
förtjenar att framhållas, är den skarpa karaktäristik, som är
nedlagd i Burleighs och Leicesters karaktär, men hvilken van-
ligen förbises"af så väl kritici som skådespelare: Burleigh är
den fasta, orubbliga statsmannen, mot hvilken Leicesters vack-
lande gestalt står som direkt motsats. -—- I Jungfruns af Or-
leans person åter kunna vi ej söka någon egentlig karaktäri-
stik, då den ädle skalden, som velat fillvinna bjelteflickan all
den ära och beundran, som tillkommer hennes uppträdande
just från den romantiskt-poetiska sidan betraktadt, försatt
hela bennes personlighet i en sfär, bvarest det jordiska för-
gvinner, och ljudet allenast af englarnes körer förniormes.
Detta bufvudpersonens idealiserande bar ej kunnat annat än
lyfta hela stycket till en böjd, dit man gerna blickar upp för
att lyfta sig öfver det sionliga och förgängliga.
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
