Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [17] Oldnorsk Læsebog med tilhörende Glossarium, udg. af P. A. Munch og C. R. Unger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
innerligaste interessera oss för dessa berättelser om tillståndet
i ett närskyldt naborike, just för det likartade i företeelserna
med dem hos våra egna samtidiga förfäder. Hade det ej va-
rit och vore det ej en gemensam Nordisk anda, då skulle vi
ieke så begärligt lyssna till de Oeblenscblägerska forntidssån-
gerna, ej heller skulle då Frithiofs-qvädet funnit genklang i
hvarje Svenskt bröst. De Isländska Sagorna ändtligen, äro
väl dessa på något sätt inskränkta till Norrige? Äro de ej
fastmer en gemensam egendom för hela det Skandinaviska Nor-
den? Var väl Island en blott Norsk koloni? Spörjom Histo-
rien. Den visar tvärtom att dessa nybyggare allt ifrån början
stodo i nära gemenskap med bvart och ett af de tre rikena.
De män som först närmare undersökte denna ö, och där nå-
gon längre tid qvarstannade, voro af Svensk börd. Annu
känner man namnen på många Svenska Jarla- och KRonunga-
söner som jemte sina vänner och tjenare nedsatte sig på Is-
land, och där blefvo stamfäder för flera af de anseddaste
slägter. En Are Frode, en Snorre Sturleson härledde sina
anor från Sverige. Utflyttande Bohusläningar måste efter den
tidens gränsbestämning hafva passerat för Norrmän. Dessa
ädla. kolonister kunde aldrig glömma sitt moderland, utan
förblefvo därmed i ständig förbindelse. Afven Sverige blef
sålunda af dem ofta besökt. och nya utflyttningar härifrån
egde rum lid efter annan; till och med blef år 1120 en man
från Sverige förskrifven till att förestå den nyinrättade skolan
i Holum., Bland märkvärdiga Isländare, som någon tid uppe-
höllo sig i våra bygder, kan anföras sjelfva Snorre Sturleson.
Isynnerhet älskade skalderna att här vistas. Alltifrån slaget
på Fyrisvall och till. medlet af 15:e seklet lät Isländska skal-
detungan höra sig vid svenska Konungars och Jarlars hof; och
orsaken att den då tystnade var icke olikhet i språk, utan
den omständighet, att Isländarne af Norrmännen beröfvades
sin fribet, ett villkor för den högre andeliga lyftningen. Då
sedermera i 14:de seklet Island jemte Norrige var underka-
stadt Magni Erikssons spira, är en lifligare gemenskap mellan
Sverige och Island på denna tid högst sannolik. Enär äfven
med Danmark förhållandet var enahanda, finna vi huru allt
sammanstämde att i detta Skandinaviska nybygge framställa
liksom "ett efterspel, en miniaturbild af det gamla nordiska
lifvet, och de skrifter, som där blifvit frambragte, måste sås
ledes vara oss dubbelt kära. Det må anses som det lyckli-
gaste omen att, när papismen härjade länderna, språken bort-
blandades; : och vigtiga bållbakar för nationaliteterna gingo
förlorade, likväl. Nordens skyddande genius. ville på en enslig
ö i vesterhafvet uppbevara våra fäders språk och deras heliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
