Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [17] Oldnorsk Læsebog med tilhörende Glossarium, udg. af P. A. Munch og C. R. Unger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
minnen, för att efler mörkrets och söndringens tidehvarf lik-
som ett deponeradt palladium återgifvas åt enade folk, en
borgen för Skandinaviens gemensamma framtid.
På öfverdriften i de ur Företalet citerade punkterna,
hvartill ett eljest lofvärdt fosterländskt nit lätt kan leda; böra
vi således icke göra afseende, utan fortgå till en öfversigt af
sjelfva Läsebokens innehåll. De införda öfningsstyckena, som
äfven hafva sin metriska afdelning, finna vi vara bemtade dels
ur Eddorna, dels ur berömda Sagor från Islands gyllene ål-
der, några äfven från den efter-klassiska tiden (d: v. s. för-
fattade efter Islands underkufvande), hvartill äfven hörer en
norsk brefsamling från 14:e århundradet. "Innehållet är om-
vexlande mythiskt, episkt, bistoriskt, romantiskt, moraliskt.
Ån befinner sig läsaren i stridens vimmel, än på tingsvallen,
än i det larmande dryckesgillet; än åter följer ban med på
den stilla sjöresan och lyssnar till sagoförtäljaren i aftonstun-
den. Man gör bekantskap med bjeltarnes, qvinnornas, skal-’
dernes, ”presternes lefnadssätt; bär framställas de skönaste
drag af qvinnlig högsinthet, manlig trofasthet, mildhet, öppen-
het, frikostighet, försonligbet, sedlig stränghet; icke heller
saknas ypperliga naturmålningar, gudliga betraktelser o. s. v.
Därföre må ingen låta afskräcka sig af den blodiga berättelse,
som öppnar denna samling, och hvilken företer en kedja af
dråp. jemte de ohyggligaste dödssätt, innebränning, sjelfmord
och andra gräsligheter. Norröna-litteraturen måste, för att
troget afbilda lifvet under den heroiska tidsåldern, äfven ega
sin skuggsida. Dess glanspunkter framlysa så mycket klarare.
Hörom -t. ex. Isländaren, upptagen vid ett främmande höfF,
bemlängtande utbrista: ”Icke må jag det veta, att Jag hafver
här mycken ära med eder, men moder min tråder stafkarls-
stig ute på Island, itby att nu är slut på den bergning. som
Jag förskaffade, förrän jag for ut af Island” (sid. 25). Skulle
vi ej beundra modet hos den qvinna, som, blottställd bland
sin tappre sons banemän, hvilka frågade: ”Vill du bestå jord
åt våra tvänne män, som döda äro, och här må högas?”, gaf
till svar: ”Så mycket heldre åt tvänne, som jag gerna ville
bestå åt eder alla” (s. 88). Eller hvem må ej röras vid des-
sa den tröstlösa enkans klago-utgjutelser: ”Olycklig är jag
mer än alla qvinnor; huru skall jag lefva efter en så förträff-
lig man? Jag var hans Hf och tröst, men han var kärasten:
min och lif mitt; jag var hans ljufhet, men han min glädje;
huru skall jag lefva efter honom dödan? huru skall Jag trö-
stas, när mitt nöje är begrafvet? Oss båda höfves det att dö
tillsammans; emedan han nu ej till mig kan komma, då skall
USES
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
