Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [19] Wilhelmina. De begge Aristokraterne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
ningens och civilisationens - propaganda i en ny: och god be-
märkelse.
Den roman, vi nu gå alt i korthet anmäla, är af Wil:
helmina ; en författarinna, som i sednare dagar uppträder bland
den svenska: romanens . originalförfattare. Om SU eteten af
detta anspråk skola: vi yttra några ord på slutet.
Af de båda ”aristokrater”, som utgöra romanens titel och
dess egentliga innebåll, är den ena en fattig baron, som hvar-
ken i andlig eller lekamlig mening eger något annat föremål
för sin stolthet, än sina af förfädren ärfda anor. . Den andra
är en bottenrik grosshandlare, för hvilken penningen är vär-
demätare för allt, såsom börden är det för den förre. Från
dessa båda herrars olika, men å hvar sitt håll till frenetisk
monomani uppstegrade fördomar - härflyta naturligtvis de bit-
traste kollisioner inom hvarderas familje-områden. Baronen har
en dotter, som. förälskar sig i en person, den hon ej med
fadrens samtycke kan få; emedan han, ehuru adelsman, näm-
ligen af lägsta ordningen, likväl till börd och anseende är för
obetydlig... Grosshandlaren har likaledes en dotter, hvilkens
höjelse fadren söker qväfva, just emedan älskaren är adelsman.
Till all lycka — man kan nästan säga så — vill slumpen att
den adelsman, vi nämnde, som utgjorde föremålet för de båda
unga damernas kärlek, är — en och samma person, och, så
vida han också ganska riktigt gifvit båda sin böjelse nästan
samtidigt tillkänna — en skurk af lättsinne och egoism. Sedan
de båda flickorna kämpat en svår inre kamp, gör en lycklig
slump, att en böjelse snart bildas mellan baronens dotter och
hennes kusin, äfven baron och derjemte godsegare. Detta
parti anstår naturligtvis baronen, hvars fåfänga och egoistiska
faderskärlek sålunda krönes med framgånag-.
De båda aristokraternes slut är sådant, som det borde blifva.
Baronen, som fått sin önskan uppfylld, förhärdas allt mera i
sir dårskap och bringas slutligen till galenskap, nämligen till
en af stilla natur, som gör hans sällhet. Lekande med pap-
perslappar, dem han inbillar sig vara af åtskilliga regenter
honom för hans förtjenster tilldelade ordnar, emottager han
understundom besök af sin måg och dotter, dem han i sitt
högmods dårskap betitlar: ”deras majestäteter.” Grosshandlaren,
hvilkens plan var alt få sin motlsträfvige son gift med dot-
tern af en millionär, en tysk grosshandlare, får slag och dör
under grämelse "och ånger; då det tyska handelshuset en dag
visar sig vara ruineradt.
Med denna hufvudhändelse äro åtskilliga bibhändelser satta
i sammanhang, hvilka dock icke rätt interessera, emedan de:
ej nog innerligt ansluta sig till bufvudhändelsen och derföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
