Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [19] Wilhelmina. De begge Aristokraterne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
ej lemna något för det hela vigtigt och nödvändigt resultat.
Vi vilja vidröra några. "Grosshandlarens son är artist och
tvungen att, mot sin böjelse, inträda på handelskontoret,
och har den af missförstådd pietet närda svagheten att tro
sig pligtig att i denna punkt hörsamma och = lyda sin far.
Denne son är i början förälskad uti ett i huset vistande
fruntimmer, något äldre än han och delande hans böjelse,
hvilken böjelse han dock småningom öfverger, emedan han
är yngre än qvinnan, som deremot får föra en lång och
smärtsam kamp. Den unge mannens plan var att stifta en
kristlig äkta förening emellan sin syster oeh den unge ba-
ronen, den vi förr nämnt; men bäst denna böjelse, åtminstone
från baronens sida, är på god väg, afbrytes den. Slutet blir
att bror och syster, båda ogifta, jemte den i den förre en
ång förälskade damen flytta tillsammans, för att utgöra ett
trefaldigt, förtroligt och förmodligen ledsamt celibat. — Dess-
utom lära vi känna frökens nt, en hederlig gumma, men
utan förmåga att sköta godset, hvars underbafvande miss-
handlas och utprejas af en skurkartig och sniken inspektor,
hvars son, en förstörd och förstörlig studerande, äfven upp-
träder för en stund, såsom frökens och faderns plågoande.
Dessa händelser grupperas dock icke till konstnärlig hel-
gjutenhet. De stå der mera såsom tillkomna episoder. — Vil-
helmina synes hafva mera förstånd än fantasi, hvarför boken
såsom roman ej kan tillerkännas något synnerligt värde. Hon
utreder förhållandena, isynnerhet der hon talar om landtsköt-
seln och beröringen mellan husbonde och tjenare, med en
minutiös noggrannhet, och förfaller ofta till en dogmatisk
ton. Det patbetiska, der det förekommer, tillhörer mera mo-
ralisten, än konstnären. Hon undervisar, rättar och upp-
bygger långt mera, än hon tecknar och målar. Epistolar-stilen
och den didaktiskt beskrifvande genren äro hennes. Godt huf-
vud , sundt omdöme, ren och varm karaktär, jemte en för en
qvinna ovanlig förmåga att lösgöra sig från fördomar, samt
en skärpt praktisk blick, det är hennes starka sida.
Allt detta oaktadt veta vi, att hon, bland läsarinnor
isynnerhet, har en tillgifven publik, och vi gläda oss: deråt.
Då det är af en oberäknelig vigt, hvad qvinnorna i ett sam-
hälle tänka och känna, är det en önskvärd sak, att en med-
syster bidrager till deras upplysning och bildning.
Alla måste med belåtenhet erkänna Vilbelminas rediga
och klara tankegång, samt hennes samvetsgranna och skick-
liga sätt att behandla språket.
| : : DT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
